Idag är den sista dagen på 2008. Jag försöker känna efter i mig själv om jag gillat 2008 överhuvdutaget, och det har jag såhär i efterhand verkligen gjort. Det har varit under dessa 12 månaderna som jag fick Anna-Maria, mitt ris närhelst på dygnets timmar jag behöver henne. Charlotte, David, Johanna, Yoko, Virre, Lisa, Angelica, Jean, Afif, Pierre, David, Mathilda R, Mathilda B, Theres, Madelen, Buffy, Nancy, Stina och Mi och My. Jag har funnit så förbannat fina vänner det här året att jag nästan känner mig bortskämd. Det är klart att 2008 varit ett fint år, allt som allt, när dessa människorna funnits med.

Och utan Oscar, Karolina, Malva, och Marianne hade detta året inte varit genomlidligt. Jag älskar er, så mycket mer än ni någonsin kommer vara kapabla att älska mig. Therese: Tack för att du funnits vid min sida, alltid redo. Jag älskar dig, och snart (nåja, augusti, men såhär dagen innan nytt år kan man inte vara pessimist), snart står vi i en massiv mängd människor och skriker och är alldeles fullständigt lyckliga.

Något jag önskar att jag gjort MER 2008:

Dansat med StinaV.
Uppskattat vad jag har istället för att längta efter något jag aldrig kommer få.

Gott nytt år, mina fina vänner och de jag inte känner.
Nu ser vi till att det blir ett förbannat fint 2009, wont we?

Mina löften till 2008 var;

sluta lyssna på spice girls
träffa daniel
skaffa mig en karl (kommer bli en deprimerande punkt på nästa års sammanfattning)
dansa mer
åka till sofie i NY & marianne i london.

Jag misslyckades med alla utom två.

Men jag säger som Stina; inte heller minns jag att man lyckas med mål. det vore ju förfärligt tråkigt.

Alltså kan jag rada upp hur många nya mål som helst för 2009, men orkar jag det? Vill jag det? Ja, det vill jag kanske. Imorgon.

VAD SKA JAG MED VÄRDIGHET NÄR JAG KAN HA DET BRA

Fjärde och sista boken i Twilight-serien är beställd och jag väntar med spänning. Läste och såg att Karolina krockat, baby, vi får helt enkelt sluta förutspå bra dagar, det är som att be dem gå åt helvete!

Och jag förstår, faktiskt, att du loggar ut när jag skriver, som jag bäddat får jag också ligga. Jag förstår och accepterar det.

making contact gets harder as the silence grows longer

Lilla hjärta, lugna dig och lyssna på mig. Sluta slå sönder mitt inre och börja dunka i vanlig takt, så tar vi oss igenom det här - igen.

Faktiskt väldigt bakfull. Dricker yoggi med maxad fetthalt och undrar om Bakistabletterna bara är bluff och båg eller om det vore värt att investera i ett rör. Finsmsen blev fyllesmsen och nu pratar vi inte mer om det, kära vänner. My Lundström skall ta en dusch. Det var en fantastiskt fin och lyckad fest, föresten.

find a cure for my heart

Igår var verkligen en så otroligt slapp dag. Efter pizzafrukosten med Pippi satt vi typ döda i x antal timmar och stirrade på mest inget alls. Sen slog det väl slint, kan tänka. VI GICK PÅ REAN. Det sämsta vi kan ha gjort ever. Nåväl, efter att ha överlevt världens längsta köer i en halvtimme bestämde vi oss för att det faktiskt fick vara nog. Vi bokade biobiljetter (den sög. vill inte prata om det, ever) sen körde karolina mig till systeryster. Väl där slängdes jag tillbaka till gymnasietid och löste mattetal för glatta livet. Bakfull hjärna som sätts på matteuppgifter är inte att förlita sig HELT på. Efter fina systern och bion åkte vi och åt mcdonaldsmat.

Allt som allt var det en fantatisk dag.
Jag har finsmsat i två dagar och vet inte vad jag ska göra med svaren som jag får och känslorna det väcker. Vi tar väl en kudde och kväver dem, helt enkelt.

"OH MY GOD YOU THINK I'M IN CONTROL OH MY GOD YOU THINK IT'S ALL FOR FUN"

Igår var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Åh så himla roligt. Babydarling Barbie och jag fixade fest på egen hand, sen trillade min fina bögtrio in också. Sen åkte vi till inkonst. Världsbäst kväll verkligen.

Vi har nyss haft pizzafrukost med Pippi Långstrump på rymmen. Konrads kalasklister!

Idag är en svår dag men den känns överkomlig. KarolinaL körde hit igår och tjuvrökte med mig på skolan. Det var fint och lite nostalgiskt. Tänk om vi vetat det för 10 år sen.

Min vän i juletider.

VÄRLDSBÄSTA AMEL, JAG ÄLSKAR DIG, GUDARNA SKA VETA ATT JAG ÄLSKAR DIG.

amel säger:
MY
amel säger:
ÄNTLIGEN
My säger:
haha va
amel säger:
vad vore julen utan dig?! jag var livrädd att du inte skulle logga in. då kanske jag hade behövt ringa. och som vi båda vet förstår jag skånska ganska badly.
amel säger:
haaaaaaaallååå

jag saknar amel. vi pratar alldeles för sällan. vi har firat otroligt fina jular ihop sedan 2003. första året satt han och bet av huvudet på alla skumtomtar han kom över i huset i cam för att få mig glad, andra året övervägde vi att kasta ägg på kyrkor och samtidigt väcka uppståndelse, och amel, är fin. han vet att jag hatade julen långt innan pappa dog med den. och han vet. och han förstår. amel är så himla fin.

mamma gav mig det finaste hon kunnat ge mig i julklapp. hon bad helt enkelt mats följa med henne ut med dino prick två minuter i 19, och kom tillbaka när hon var säker på att över en halvtimme gått. hon vet, utan att jag behöver säga det, vad just den halvtimmen betyder för mig. trettio minuter, en enda dag om året, när jag är så nära pappa att jag faktiskt skulle kunna röra honom om jag vågat vända ansiktet från tvn. tack mamma, och tack svt, för karl-bertil.

JAG HAR NÄRT EN KOMMUNIST VID MIN BARM!

Daniel säger:
Varför
My säger:
Därför
Daniel säger:
Dagis
My säger:
Den som sa det han var det


Vi sover för lite båda två.

Det skär i mig att behöva snåla på den tredje boken, Eclipse, då den räddar mig från kommande dagar och känslor. Men från oss alla, till er alla; en marin jul!

Inatt kommer bli en lång natt.

Från att ha varit nyförälskad och småleendes har jag nu blivit ett litet vrak. Jag känner mig tom, lämnad och förlamad. Meyer gör inte mina dagar livade. Varför utsätter jag mig för det här? New Moon är fruktansvärt svart och jag vill hoppa från balkongen om inte Edward återvänder till mig.

Twilight är slut och jag måste tydligen börja på New Moon. Men vill jag verkligen det? Var jag inte ganska otroligt jävla nöjd med slutet? Eller? FAN varför började jag med fantasy för. Det slutar aldrig som jag vill, hur det än slutar. Omöjligt. Vi kan lika bra bli vampyrer allihop. Jag undrar om filmen slutar såhär. Borde jag ladda ner filmen? Tänk om den går längre och en bit in på New Moon? Jag är alldeles för inblandad för att det här ska sluta hälsosamt.

Efter att ha avslutat romansen (håhå, ordvitsar är så underbart) med Shantaram trodde jag väl inte att det var möjligt att älska igen. Fel hade jag. Nu vill jag gifta mig med Edward och är beredd att ta alla risker, och hade jag blivit vald till president (haha det hade nog slutat bra) så hade jag röstat för att alla skulle bli vänliga små vampyrer. Jag ger mitt lagade och åter bultande hjärta till Twilight (och de förhoppningsvis underbara uppföljarna, som skall rädda mig från julen)

Det är otroligt jobbigt, detdär, att vara lindad kring någons finger. Det hade varit förbannat mycket roligare att linda någon annan runt sitt eget.
Idag är My lite bakfull, men på ett ytterst konstigt vis. Lite uttorkad, men helt ok, liksom. Hon tröstade sig med att öppna Asken, Aladdinasken. Nu är det jul.

Dagens fina!

Nu ska jag iväg och fika och handla klänningar. Trots att jag inte får. Trots att jag sparar. Trots att jag ska till Stockholm. Men vad är Stockholm om jag inte kan klä mig fint där, å andra sidan?


Jag & en fin liten människa på Kent. Varför hindrade ingen mig? Varför fick jag se ut sådär?

Stina och jag hittade världens snyggaste och bästa present. Vi var effektiva och sjukt duktiga. Vi har öga för sånt, vi. Sen åkte jag den långa resan till Therese och såg årets kanske mysigaste franska film, En lanthandel i Provence. Vi bestämde oss även för att se Coldplay i slutet på augusti. Bättre att börja gå mot ljuset i tid.

När jag kom hem från Therese vid 23.10 satt jag och kände mig ensam en stund och bjöd till sist in mig själv hos Malva och anlände runt 00.30. Fin impuls med gott te. Kvinnan bunkrade till och med upp en mindre ostbricka. Vad mer kan man begära? Klockan är en kvart i tre och jag borde sova. Vilken låt ska jag ha på repeat inatt för att slippa känna mig ensam? Jag tror att Two beds and a coffee machine vinner - igen.

Dagens fina!

Jag och Gandhi för 2 år sen


Idag är en händelserik dag. Skall snart möta upp Stina och försöka hitta en present till Mi. Sen skall jag återigen ta bussen till Trelleborg för att träffa Therese. Jag har blivit Malmöbekväm, jag avskyr att åka 146. Fast, vem gör inte det, bekväm eller ej? Inte ens min nygamla musik på iPoden kan rädda mig från vad som väntar.

Jag har en ny bok som sällskap, i alla fall. Shantaram tog olyckligtvis slut. Jag vet, det var oundvikligt. Men det känns som att ett långt och kärleksfyllt förhållande har tagit slut. Det känns som att jag aldrig kommer kunna älska en berättelse igen. Min nya bok är en slags rebound. Att lita på Mister Pip, otroligt söt och förskräcklig liten bok.

Marianne, vi har fått Sydsvenskan två dagar i rad. Vet du något om det?

OM DU TROLLAR BORT MIG LÅNGT FRÅN DIG SÅ FÅR DU MIG ÄNDÅ

BRÅKET ÄR ÖVER, STREJKEN ÄR SLUT

Kära vänner, så har dagen kommit då jag förlåter Counting Crows. När jag stod och var lite miserabel på jobbet idag spelade dem helt plötsligt Mr. Jones och jag i princip flög en meter upp i luften (om det hade varit möjligt hade jag gjort det i alla fall) och tjöt av glädje och skrek med för allt vad jag var värd. Det var fina fyra minuter. Fred har infunnit sig. Nu är vi vänner. It's been a long december.


+ dagens fina
(baby i love you)

Dagens fina! (i text)

"Tina - saknar riddarna kring det runda matsalsbordet lite extra idag"

Dagens fina!

Flyttar från vår kära Kiviksgata i slutet på januari och flyttar in med rödtotten nedan.

Jag storstädar. Jag brukar alltid behöva Städa när jag ska tvätta, eftersom alla mina kläder alltid ligger slängda på golvet i garderoben och jag måste vika och hänga för att kunna se vad som är rent och inte. Men idag behövs här verkligen dammsugas, och dammas av lite. Och rengöras och putsas. Jag har fått huvudvärk bara av att tänka på det. Sen måste jag handla. För tvättmedlet är slut. Åh, ljuvliga lördag....

Dagens fina, dagen till ära

Jag vill inte lussa idag, om jag ska vara ärlig. Känner inte peppen, lusten eller ruset. Orkar inte bli full och alla mina kläder är smutsiga. Dessutom har jag noll kronor på kontot och BWAH! Sen ser jag den här bilden och enligt konstens alla regler borde jag bli sugen, men det enda jag kan tänka på är huvudvärk imorgon och ångest. Alltså: Dagens fina, dagen till ära

Jag är på utomordentligt dåligt humör.

Dagens fina!

Idag är jag bortom all trötthet. Kom helg, kom.

Dagens fina!

Dagens fina!

Idag var jag hos mamma och fick hela mitt liv överfört på min nya dator. Sitter och ler och älskar mina vänner. Tack för alla uppenbart fina fina stunder, ni är bäst!

Ni är finast i världen, mina fina fina vänner

Jag är glad att jag har ett jobb. Annars hade jag gjort som jag alltid gör och supit bort smärtan tills jag inte kunde skilja huvud från fötter. Mina vänner är fina.

Igår hände det. Luftslottet sprängdes och jag ligger i små bitar över hela stan.

Mina arbetskamrater ska ha drink- och bowlingkväll ikväll, ska jag följa med efter jobbet? Jag kommer missa drinkarna och därmed bowla sämst, jag som inte ens gillar att bowla.

Hur mår ni mina vänner?

IM GONNA GET SO DRUNK I FORGET YOUR FACE BY THE TIME I WAKE UP/IT'S COOL WE CAN STILL BE FRIENDS/THE GROUND IS NOT MINE TO WALK UPON/YOU SAID OUR LOVE WOULD NEVER DIE, WELL HA HA HA/I SWEAR THAT IM DYING, SLOWLY BUT ITS HAPPENING/water filled you tiny lungs/IS THERE SOME BETTER PLACE I COULD BE HEADING TOWARDS?/IM GLAD I DIDNT DIE BEFORE I MET YOU/IM SORRY IM SORRY OH MY GOD IM SORRY/death will give us back to god/YOUVE CHANGED, YOUVE CHANGED/i like your shoes/I ASKED YOUR NAME YOU ASKED THE TIME then my mind went dark.

Oh Atlanta, please need me like I needed you
Let your sweaty embrace open wide
'cause Atlanta, i'm falling like most people do
And I need all your ground to survive

Oh Atlanta, please need me like I needed you
Let your sweaty embrace open wide
'cause Atlanta, i'm falling like some people do
And I need all your ground to survive

Karolina förstår mig. Vi förstår verkligen varandra. Allt är upp och ner. Har haft en otroligt trevlig men snöig dag med Therese. Fina fina vän.

Johan har skickat århundradets skönaste musik. Har nu en Baile Funk låt som skulle kunna vara Who let the dogs out på portugisiska. Haha, sitter och gungar på stolen. Nu skulle en liten fest sitta fint.

I MISS YOU HOW I MISS YOU

Annika, Nancylove och Virre.

Jag är sjuk. Borde duscha. Gå och handla. Hämta ut rek. brev. Marianne klarade tentan, borde fira med kött. Kanske en liten blomma. Nu tar vi tag i mitt sjuka jag.

för att sammanfatta nattens alla känslor,

can't go with my heart when i
can't feel what's in it

Hur kommer det sig att två arbetsdagar allt som oftast känns som en månad när en frihelg passerar på några timmar?

Prinsessan i mitt liv har så äntligen införskaffat en ny dator. Prinsen (som jag får gestalta i vår lilla saga då Oscar onekligen måste bli en prinsessa) fick infinna sig i borgen och installera diverse nödvändigheter. Jag ska om en timmes tid ta bussen in till Malmö och Malva där det skall adventsglöggas.
Imorgon återvänder jag så till livets måsten igen. Ibland känns det som att Sturup ofrivilligt blivit mitt hem och lägenheten i Malmö en temporär sovplats då jag inte är i tjänst.

Idag var också en dag i skitets tecken, (alla dagar där jag måste jobba på jobbet istället för att sitta i vårt bortprioriterade fikarum och läsa Shantaram är en skitdag) Men imorgon, bara imorgon också. 9-16, sen är jag ledig en hel helg. GAH! CRAVINGS! Karolina har tatuerat sig, creepy. Jag är stolt över dig, baby!

För er som sitter hemma och undrar så var det en skitdag, denna dag. Jag avskyr Thaiturister. Verkligen avskyr. Svenskar är ett jävla pack. Jag jobbade 12.30 - 01.00, och ska ta bussen 09.26 imorgon igen. Kul. Jättekul.
Och idag var Woffes sista dag. Nu är han borta till den sista juni för att se världen i ett halvår. Jag kommer sakna honom något fruktansvärt. Insåg i bilen hem att jag kommer behöva stanna kvar på Sturup till juni för att få träffa honom igen, och kom på mig själv med att tycka att det är värt det. Lilla Woffie.

Min fantastiskt braiga dag slutade när jag såg DET HÄR, kul dag jag kommer få idag då!!!!!

Jag har crackat mitt Sims fel så jag kan varken flytta hemifrån, måla om, lägga golv eller fixa rabatter. Alltså känns det meningslöst så fort barnen blir stora och föräldrarna gamla. Jag har redan hunnit fostra tre genier och en författare. Samtliga blev dränkta i poolen. Jag kommer bli en fin mor.

gypsy blood

http://www.myspace.com/trubbelforever, denna vill jag dansa till inatt. Världsfin kväll med min lilla bög.

we mostly fall, we mostly run

Jag gick hem från min syster idag. Jag brukar vanligtvis ta bussen då min annars så slösande själ förvandlas snål och använder busskortet (mest för att känna att jag åker annat än till jobbet med det.) Det blåste otroligt, men Marianne har rätt, att gå hjälper att rensa tankarna. Kanske inte rensa, men tänka dem i lugn och ro. Pappaminnena gör ont ikväll, dom gör så förbaskat ont att jag bara vill skrika men framför allt gråta. Ett dåligt samvete kan inte bli rent när allt tyder på att det är kolsvart med all rätt. Förlåt, förlåt för att jag inte tog vara på tiden, förlåt att jag inte klarade av att acceptera att du skulle försvinna, förlåt att du var ensam så mycket, förlåt att du fick åka själv till sjukhuset, förlåt att jag inte fanns där, förlåt att du satt ensam när du fick veta att du skulle dö. Jag kan inte göra något ogjort,


och jag kommer alltid få leva med bilden av dig ensam med nyheten att du ska dö. Och när läkaren frågade "bor du ensam" fick du svara ja. Och jag måste alltid leva med det på näthinnan, och jag måste alltid leva med du var ensam, och jag måste alltid leva med att du kände dig ensam och lämnad. Inget kan få mig att tro något annat. Jag övergav dig och du var ensam och förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt. Jag älskar dig. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och inse ett år tidigare att dagarna var räknade och att jag kunde suttit med dig på sjukhuset, tagit din hand, och svarat att du inte var ensam. Att vi var där, att jag var där. Men innerst inne, så tror jag inte att du själv ansåg att vi var det. Förlåt.

Yes, hon har gjort det igen. Trots att jag tvättade köpte jag mer eller mindre en ny garderob under fikan. Stilpoäng till mig, såsäg.

Idag ställde jag klockan (och snoozade tre gånger) för att gå upp och tvätta. Även om jag fick mer i lön än jag väntade mig kan jag inte köpa nya kläder varje gång de rena tar slut. Det är ett ohållbart system - även för mig.

Jag är långledig, för att använda mitt och Stinafinas favorituttryck. Alltså ledig två dagar i rad. Fråga mig inte vad tre dagar skulle innebära, vi har inte ens vågat tänka tanken att någonsin få vara lediga så länge. Så för att fira min första fria dag skall jag möta upp Therese kl. fjorton och göra av med lite överflödiga pengar, he he. Saknar min schlagersessa.

Hands to take hold of

Göteborg var helt underbart. Yoyos fest var ett under av dimma och närhet och finhet. Känner mig konstigt helhalv. Jag fullkomligt älskar att gå av tåget och mötas av vänner som är så olika mig men som bara smälter in i mig på några få minuter och allt känns så fullkomligt undebart. Jag har skrattat så jag gråtit denna helgen. Livet har varit så jävla helvetes FINT. Det var skönt att komma hem. Men jag vet inte, borta bra hemma bäst hemma bra borta bäst? Vad är hemma, ens?

Bilder kommer snart.

Jag och min förträffliga lilla schalgerbög impulsbokade idag biljetter till Sthlm i januari. 50 kronor var t/r, jag är inte den som är den.

Jag sitter här, 5 timmar innan tåget avgår mot Göteborg och saknar förr något alldeles fruktansvärt. Och packat har jag inte heller gjort. Nåja.

So come back, I am waiting.

Idag kom jag över en kanske till och med fantastisk coverskiva med Cohens finaste bitar. Kan vara så att covers suger och att de aldrig är lika bra som originalet, men denna skiva är riktigt bra. Nöjd.
Det har varit ganska bra dagar på jobbet denna veckan, med ett par timmars undantag som jag helst vill radera från mitt liv. Det kan inte vara en dröm jämt.
Läser just nu En handfull regn som började som ett segt människoplåganderi, men som har mynnat ut i en fantastiskt fin bok. Läs den, läs den.
Imorgon kl. skittidigt åker jag till mitt andra hem och stannar tills sen söndag. En liten weekend i Göteborg är det mest avslappnande jag vet. Som färdlektyr har jag med mig Den andra systern Boleyn.

Vi hörs snart, mina vänner.

Det blåser djävulskt mycket ute. Och jag ska naturligtvis till jobbet och i sedvanlig ordning vill jag inte alls. My Lundström vill ha fredag kl. snortidigt, när hon kommer befinna sig på Malmö C i full färd med att lämna Skåne över helgen. Längtan är absurd. Jag vill så så så gärna att det ska bli fredag. NU.

Blir alltid lite konstigt rörd när folk jag inte hänger med regelbundet visar tecken på att bry sig om mig. Som Erik ikväll. "Lilla my, hur gick det egentligen i lördags?" Visst hängde vi en del under kvällen och visst blev vi lite förtroliga, men ändå. Fint fint.

Jag fick min fylla. Med råge. Men på det hela taget en väldigt, väldigt trevlig kväll. Idag var jag i Trelleborg och fikade tre gånger med trevligt sällskap. Köpte tre skivor och lyssnar i skrivande stund på Ane Brun och äter clementiner.

Jag vill bli full. Det är dagens sanning. Kalasfull. Dyngrak. Full som en örn. Karatefylla. In-i-dimman-och-aldrig-ut-igen. Aspackad. Nitad. Happyhourberusad. Rea-på-systemet. Så full. Precis så full. Åh, lite Aussie. Vad säger ni?


No one wants to hear about your 97th tear
So dry your eyes or let it go uncried, my dear

Ett bevis till karolina att jag visst skulle använda min mössa när det väl blev kallt

Idag träffade jag min lilla blomma. Vi tog en lång kall promenad. En behövlig sådan. Vill jag älta så ältar hon, vill hon älta så ältar jag. Det är en trivsam misär. Att må väl är en konst, mina vänner. En vacker dag vill jag bli en konstnär.

Idag träffade jag mamma, vi hade trevligt och bråkade inte en enda gång. Hon berättade bra nyheter och jag är så lättad att julen kan få komma idag om den så vill.

Bitter. Bitter. Bitter. Det är väl lite utav min personlighet. Men nu är jag Bitter. Och jag har inte varit ensam. All personal har genomsyrats av en dödslängtan idag. Eller, inte dödslängtan kanske, men fan vad lågt det varit. Otroligt lågt. Mitt ljus i tunneln: Göteborg 14-16 november. Det ska bli så helvete jävla underbart. Har inte längtat såhär mycket innan.

Min syster är den bästa systern. Har spenderat tio timmar i hennes gnagarkollektiv och tvångskelat med Zombie som slutligen gav upp och gosade frivilligt. Han känner att vi är släkt. Vi har band, katten & jag. Det har varit en underbart bra dag. Hon är en undderbar människa. Det är underbart att höra hemma. Att bli förstådd. Vi har en Plan. Jag hoppas den går igenom någon gång. Jag vill ha rötter. Vill ha en plats där jag vuxit upp och kan fortsätta leva på. Vi har en Plan.

Seas too far to reach

Jag saknar pappa. Jag vill kunna krama honom och säga att jag saknar honom.
Bara en endaste gång.
Höra hans röst en gång till.
Känna pappadoften en gång till.
Fira jul med honom en gång till.
Beundra hans pepparkakshus en gång till.
Äta hans mat en gång till.
Höra honom vissla en gång till.
Se öronvargen en gång till.
Skratta med honom en gång till.
Uppskatta honom en gång till.
Berätta hur mycket han betyder för mig en gång till.
Höra hans skämt en gång till.
Gå till hans lägenhet och se honom öppna dörren en gång till.
Lyssna på vinyler med honom en gång till.
Klia honom på ryggen en gång till.
Se Karl Bertil Jonssons julafton med honom en gång till.
Bugga med honom en gång till.
Få bokundervisning av honom en gång till.
Bli utskälld av honom en gång till.
Bli kallad Mysan av honom en gång till.
Få beröm av honom en gång till.

Jag förtränger det, det blir min död om jag inte förtränger hur jävla ont det gör. Det får inte bli min vardag för då går jag under.
Jag vill slippa inse att han aldrig kommer tillbaka och jag vill slippa glömma bort det för att sedan bli påmind igen.

När jag åkte bussen hem (det var kallt, jag frös, och hade en massa smutsig arbetstvätt att bära på) gick där på en kille två hållplatser senare. Innan bussen hinner köra går han fram till chauffören och säger "det låg en väska på min plats, jag tror att det kan vara damens som gick av, skulle du kunna stanna så jag kan springa ifatt henne?" på vilket busschauffören säger ja. Killen RUSAR ut, ger väskan till tanten som tacksamt kramar om honom av förvåning och han springer tillbaka till bussen, och säger "tack så jättemycket för att du stannade, verkligen skitsnällt" till chaffisen. Jag blev rörd. Att vara så osjälvisk, och sedan säga TACK till någon, när det var han som var hjälten.

Call in the backup and the backup comes
Nobody can help you if you won't
Inside your chest your heart is just hurt
Behind your eyes a need replaced a want

Allt gott jag sa om att jobba är tillbakataget och glömt, okej? Mina fötter är inte vana vid att stå på betong golv i 10-15 timmar. Min kropp är inte van öht. Jag var helt död när jag kom hem igår, idag är lite bättre men fan inte mycket. Foten är arg på mig och jag är arg på Sterling och dess konkurs.
Jag har kommit på mig själv med att längta till julen. Inte julafton, men alla dagarna runt omkring julafton. Advent, julmarknader, bak och mat, glögg, tända ljus, dofterna. I år ska bli en fin jul, det har jag bestämt.

Don't fall in love with everyone you see

Imorgon skall jag återgå till Livet. Eller helvetet. Det beror sig på hur man är som människa. Vanligtvis är jag det till hälften tomma glaset men just nu känner jag mig tvärtom. Jag är uttråkad, kan tv tablån utantill och har inga fler serier att hamstra. Det ska bli skönt att jobba igen, träffa människor, hata människor, stressas av människor, UNDERBART! Foten är inte riktigt vän med mig än, men det får gå ändå. Jag har till och med en mobiltelefon igen, vänner! Hittade en gammal stackare som får duga tills jag varit med den andra på hälsokur.

Jag och foten har skyllt på regnet för vårt beteende. Vi har sedan tidig förmiddag tittat på film och serier utan något vidare avbrott. Det började med Pocahontas tätt följt av Rainman som ersattes av ett avsnitt Pushing Daisies som avlöstes av Virgin Suicides. Nu sitter vi i skrivande stund med Gilmore Girls s02e07 på paus. Vi har övervägt att äta något om en stund.

Mellan de sju Gilmore avsnitten har jag hört att grannen nog blivit dumpad, av musiken att dömma. Tjejen har spelat minst 100 klassiska sörjelåtar för brutet förhållande. Vi lider med henne, foten och jag.

Igår var en mycket trevlig dag och kväll. Det är strålande solsken ute, vädret på dotan säger mig att graderna är hela 12c. Enastående. Min fot är dock öm utav bara helvete sen gårdagen och jag stannade inne när min bättre hälft bestämde sig för att en promenad är det enda rätta.

Det har kommit en ny funktion, som inte är bra. Det står hur många som "följer" min blogg. Personligen får jag ont i magen. (jo, ni får naturligtvis följa min blogg. Det är inte er det är fel på, det är mig) Är det inte charmen med bloggar, att man inte vet huruvida någon följer den eller inte? Att man inte vet om man skriver för sig själv eller halva jordklotet (nåja..)

Idag var foten, jag och Marianne på stan. Det var tänkt att vi skulle se den nya utställningen på konsthallen, om där nu funnits någon ny utställning att se. Åt en god soppa och drack en halv kopp kaffe när vi nu ändå var där. Sen haltade jag, foten och Marianne vidare och jag fick det svart på vitt att förälskelsen mellan den grå koftan på filippa K och mig aldrig kommer bli något. Ännu en orsak att addera till min inget-godis-igen-någonsin-diet.

Vi ska ha filmkväll varje kväll (jo, vi har ett liv. vi har det) och bli välsedda cineaster så småningom.

Foten är väldigt blå, märkte jag idag. Den känns dock lite bättre. Så idag skall jag möta upp Marianne utanför konsthallen. Efter att ha sett gräsliga bilder från personalfesten har jag insett att jag verkligen måste gå ner i vikt. Det var en upplevelse jag verkligen kunde varit utan. Jag såg förskräcklig ut.

Med hjälp av min goda och nyfikade vän Malva, har vi hittat en Fin Bit. Detta är så fint att självaste Mozart skulle resa sig ur graven och göra sitt livs djupaste bugning. Ane Brun har alltså gjort en cover på True Colors. Detta är en Fin Bit. Detta är Vackert.
Hon var här och fikade idag, rödtotten. Det var väldigt trevligt. Och oväntat. Och trevligt. Undertecknad är utan mobiltelefon också, föresten.

WE PUT FOOD IN THERE

Jag har en rutin när jag när går in på webben. Först läser jag igenom mina bloggar sen besöker jag mina comunities. Det som slår mig är att alla mina bloggar har börjat skriva allt mer sällan. Jag undrar om de förstår vad dem utsätter mig för?

Nu är jag klar med vad som finns att finna av Californication. Har en ny serie på gång, som jag har stora förhoppningar på. När man har pratat med Daniel i fem minuter har man helt plötsligt tolv serier på nedladdning. Till skillnad från vanliga dagar, är jag sjukskriven och har hur mycket tid som helst. Nu blev Breaking Bad e02-06 klart. Och jag har till och med dammsugat!

Ibland är det bra att ha en creddig låtsaspojkvän. Jag har nu inlogg till en sida där jag kan hitta i princip alla filmer och serier jag inte lyckas få ner utan creddigt medlemskap på någon geeksida. Nu är min sjukskrivning SÅ mycket trevligare.

Another world är underbart vacker. Helt otroligt underbart vacker.

Förresten, glömde i all min smärta att Karolina är värd världens största medalj efter igår. Kvinnan följde mig, sympati haltade, och höll sin skadade väninna sällskap på ett värdelöst sjukhus i många timmar, EFTER att i princip ha burit in samma väninna i soffan under natten då hon fann henne sittandes på köksgolvet med ett paket frusen broccoli i ett kanske inte allt för nyktert tillstånd. I owe you one!

Personalfesten slutade med att jag stukade foten och satt på akuten hela dagen igår och fick en sjukskrining på en vecka. Ljushuvudet till läkare råkade bara skriva fel namn och personummer. Underbart.

Just nu läser jag tre böcker samtidigt. Den ena vill jag bara bli klar med så jag slipper den sen. Den andra tävlar med den tredje och busshalvtimmen känns så kort helt plötsligt. Nåja.
Idag var det löning och jag firade det med att... jobba. Idag har jag haft en av mina kolsvarta dagar. Verkligen en enorm tunnel utan ett slut. Alla var jättegulliga och gjorde allt för att jag inte skulle börja gråta och ja, de är fina, många av mina arbetskamrater.

Amel inveg mina mottagna filer. Med Olle Ljungströms Nåt för dom som väntar. Fint. Nu ska jag snart till jobbet.

Så sitter jag här med mitt hundrade inlägg och vet inte vad jag ska göra av det. Sitter i firande stund på sambons dator, då hon förtjust småfnissar till SATC the movie på min. Både två ser nog ytterst söta ut med våra koppar i högsta hugg och roade blickar. Har nyss läst igenom ÖVNINGSUPPGIFT 4, som hon ska lämna in imorgon, och hela mitt jag fylls av enorm stolthet över att vara hennes vän. Hon är en fantastisk människa med förvånande syn. Mitt etthundrade inlägg handlar alltså om människan jag skulle kunna dö för. Jag vet att jag säkert säger sånt ofta, men om alla tänker efter har Marianne alltid varit det bästa man kan jämföras med, enligt mig. På tjugo år har jag nog hunnit med minst dubbelt så många bästa vänner, men hon har varit med under alla långa och delvis förjävliga år, och är fortfarande den människa jag vill prata med när hela jag vänds ut och in och inte kan andas, se, eller tänka på egen hand. Då finns hon där. Med mer klokhet än vad som rimligtvis bör rymmas i en så otroligt smal kropp. Och så andas jag i en vecka till. Hon är min bättre hälft och jag älskar henne villkorslöst. Sov gott, mina vänner.

Satt uppe till sent och läste ut Fight Club. Mirakulöst bra. Läs den. Jag är fascinerad och förvånad. Nu tankar jag filmen. Jag har ny dota föresten, jag älskar den och vi lär vara gifta om en vecka. Heh. Händer förhoppningsvis mkt i november. Det håller vi en tumme för. Gårdagen andra roligaste, på vårt diskmedel står det "endast för professionell användning" haha. Det finns alltså oproffessionell diskning. Fascinerande.

Jag läser Fight Club. Bra skit. Läs den. Däremot var P.S i love you värdelös. Jag skiter i att hon är en viktig dotter i Island och jag ger blanka fan i att någon i westlife är hennes svåger. Den var skit. Riktigt skit.

Det skär i mitt hjärta att somliga läser Blondinbella. Läs en bok, det ger dig mer! (Jag älskar dig ändå, Karolina) Dagens underbara kommentar "jag kan inte se på höger när jag skrattar" somliga på mitt jobb är underbara. Personalfest på fredag. Tjoho!

Jag har en wallowdag idag, eller, jag har haft det. Jag vaknade av att minst tre olika borrmaskiner jobbade utanför mitt fönster, satte på kaffe och tittade på jättemkt gilmore. Nu ska jag snart till jobbet. Och jag har snart sett om hela säsong ännu en gång. Jag vill ha tvåan, gå vidare. Kanske skulle jag... Nej, jag är nog världens mest oekonomiska person. Jag kan serien utantill och bör inte lägga pengar på en säsong jag kan spela upp utan någon som helst hjälp. Synd att jag inte besitter några skådespelartalanger. Cigg på det, sen duscha, sen jobba.

Min dator har kommit, på mindre än ett dygn! Det kniviga är att jag såklart inte är ledig igen förrän på måndag. Jag hatar att vänta. Vänta är inte min grej. Vänta är min värsta ovän.

Idag har vi köpt dator. Nej, jag minns inte märket och ja, jag vet att det är skrattretande. Jag älskar min bror, mycket mycket mycket. Nu ska jag på dejt med Lorelai och Rory

Jag ställde klockan på tidigt, drack kaffe och åt min sedvanliga fil med müsli, russin och valnötter och sedan satte jag mig och tittade på Gilmore. Jag vet, jag vet. Jag har sett säsong ett minst femton gånger och kan alla repliker utantill men skrattar fortfarande lika mycket och gråter fortfarande lika hysteriskt. Idag kommer min bror, idag kanske jag beställer en ny dator. Ye-ay!

I've got holes in my jeans
But what's worse they're in my head too

I'm so tired with my holes
And I'm sorry I got you involved

I'm so sorry I got you involved

http://www.youtube.com/watch?v=trDCCXngdCk&feature=related , kommer på mig själv med att bli rörd.

Idag blev en riktigt bra dag. Pia och jag åkte och köpte sjukt dyra och fula och tunga arbetskor (som företaget tack och lov får stå för), sen fikade vi ett par timmar (som vi även den skall försöka få finansierad av företaget). Efter det körde den vänliga själen mig till möllan där jag mötte upp fint umgänge och var lite bitter med mkt cigg. Sen följde jag Malva hem och in och åt fil och sa hej till Annie och sedan tittade vi på tjocka människor i vad som kändes som en evighet och nu känner jag inte fullt så stor som när jag vaknade. Bra dag.

Nu är jag inne på min femte cigg och filmen var väl sådär. Fin, men sådär ändå. Jag blev akut nere.

02:55 somnade jag ifrån den sista halvtimmen av en förlorad värld. Det var alltså detta jag åtgärdade imorse med öm nacke och stel kropp. Nu är den slut. En fantastiskt vacker serie. Jag undrar om filmen kan mäta sig med detta. Nu ska jag se filmen som medföljde senaste Plaza. Med skaparna bakom Sideways kan det ju inte gå helt fel. King of California, here i come.

Läste nyss igenom senaste numret av Filter och avslutade med numrets guldkorn, Oasisintervjun. Och här sitter jag, nyläst och inspirerad och vill lyssna på en Oasis skiva. Varför äger jag då ingen? Det förvånar mig, jag har alltid känt mig som någon som har en liten Oasis bland alla hundra skivor jag faktiskt äger. Visst, över hälften är kvar hemma hos mamma, men det är det faktum att jag vet att jag verkligen inte äger en som gör mig lite ledsen. Nu får jag youtuba diverse låtar och det är, som ni säkert förstår, inte alls lika tillfredställande. Här behövs det en cigg på den oförskämt soliga balkongen. (Marianne lever, så ni vet.)

Jag smög mig in i hemmet för en halvtimme sen i tron att samboskapet sov, men sängen är tom och datorn är borta. Antingen har hon lämnat mig för någon annan, eller så besöker hon familjen, eller så har hon somnat på biblioteket och vaknar upp med tusch i hela ansiktet, eller så har hon blivit kidnappad och Marianne: om du inte är död och läser detta, när kommer du hem igen?

I've got hugs for you if you were born in the 80s

Igårkväll skulle vi urarta. Nog talat om det. Idag ligger jag i matkoma. Vi bunkrade upp inför idag igår när vi kom hem från köpenhamn. Det tackar vi oss själva för. Har sett x antal avsnitt av En förlorad värld och njuter av att kunna göra absolut ingenting. Pizzan har redan hunnit bli god vän med resten av min mage och jag kan räkna med en viktökning efter dagens matintag. Lena och min framtida make Orup är på TV. Måste säga att jag är besviken. Såg även s02e05 av gossip idag och vet inte om också det bestämt sig för att urarta. Tiden får avgöra. TIO DAGAR TILL LÖN!

Hemkommen från en hektisk och jobbig dag på jobbet. Det ska bli alldeles otoligt skönt med helg, en helg som har mycket att erbjuda, dessutom. Jesusljuset har kommit fram i vardagsrummet. Jag saknar min lilla riskaka. Är det förresten inte helt sjukt att det redan är ny månad och bara lite mer än två månder till jul? Jag tycker det. Jättesjukt.

Blev nyss övertalad av stinav att det är ok att röka så länge livet är lite bittert. Alltså just nu. Nattcigg på kall balkong. Jag önskar att jag kunde frammana tårar. Det hade varit ohyggligt skönt just nu.

Inatt satt jag till oförskämt sent och tittade på En förlorad värld. Skulle gärna se ett avsnitt till innan jag gick och la mig men är nog lite rädd att väcka Marianne ändå. Daniel droppade nyss att det släpptes ett nytt gossip idag. Är dock ganska besviken på förra. Kan bero på att besvikelsen över Neshov trilogin satt i. Skam den som ger sig.

Jag är tröttast i världen.

Vila på gröna ängar tog nyss slut. Och min kärlek till trilogin med den. Världens kanske sämsta slut. Hollywood var långt borta när det skrevs. Tvingade nyss ut Marianne på en "kall och missnöjd" cigg. Tröstäter choklad jag egentligen inte ens tycker är god. Detta är illa. Jag är så besviken, orden räcker inte till.

Mariannes arma moder har gjort det möjligt. Jag är nu invigd i En Förlorad värld och är betagen. Underbar serie. Sambon i fråga gav upp efter några avsnitt men hon är ursäktad, hon har ju sett den förut. jJg sitter här och vill inte riktigt sova. Men imorgon är en annan dag. Sofie är hemkommen från staterna, välkommen tillbaka till småstadslivet. Imorgon blir det fika. Det nya Gossip avsnittet har släppts föresten. När jag är ensam en stund imorgon skall jag starta min dammsugare till dator och titta på det. Cravings!

Jag har faktiskt förvånat mig själv idag. Inte nog med att jag har varit bakfull som en hel scoutkår, jag har varit AKTIV som en nykter sådan också. Först regnbågsfestivalen som var varm, högljudd och lång. Sen laga paj som blev ptja, sådär. Sen gallerinatten med samboskapet. Vi har hittat ett litet guldkorn. Kanske två. Jag har fått ut mer av dagen än jag någonsin trodde var möjligt när jag vaknade imorse.

PS. Vila på gröna ängar kom igår. Förväntningarna är stora. Vågar nästan inte läsa den ifall den inte är vad jag vill att den skall vara. Håll en tumme eller två.

Igår var jag på flatafton. Och träffade den vackraste människan in the world. Nu är jag bakfull. Det var så himla längesen jag var bakfull och det känns fruktansvärt. Jag vill dö. Kan inte någon komma hit och duscha åt mig?

Stinav, en förlorad ölvän är aldrig en glömd ölvän. Saknad saknad!


SÅ, nya friska tag! bort med baksmällan (en kanna kaffe, balkongsluft +en välbehövd dusch): regnbågsparaden nästa

I år blir julafton ett jävla helvete och jag önskar att jag jobbar då.

time can break your heart

Jag åkte hem från jobbet idag. För jag bara hostade och snörvlade och såg allmänt sjuk och febrig ut. Åkte hem med trevligt sällskap på bussen. Ringde min sambo och mötte upp henne efter en liten omväg där jag sa hejhej till Malva. Drack kaffe, mötte upp KP och gick en runda på stan som slutade med tre par utomordentliga strumpbyxor. Tre olika nyanser. Det ni!
Vi lagade riktigt god middag men slog inte grannarna i doft - som vanligt. Avrundade med kaffe, ben & jerrys fantastiska chocolate fudge och kall cigg på balkongen. Kan kexchoklad bli satt? Det är frågan.

Webben är livsfarlig. Notan slutade på över 400 om man räknar in boken. Jag kunde inte hejda mig när jag väl börjat. Men samtidigt så var resten filmer. Och filmer har man livet ut! Dessutom var det bara klassiker. Imorgon får jag lön! Tjoo! (Och jag som inte skulle slösa...)

Nu är den beställd, Vila på gröna ängar. Tredje och sista boken. Åh, jag vill inte att dem skall ta slut. De är för bra för det. Dröjer dock till vecka 39-40 innan den är MINMINMIN.

Jag känner mig förvånansvärt överlevd, för att ha jobbat lördag. I vanliga fall brukar man nämligen inte vara i stånd att ens ta sig upp för sin egen trappa. För att inte tala om trappan från omklädningsrummet och upp igen. Men idag är jag ganska levande. Och Woffe körde mig hem, varje dag utan flygbuss är en bra dag.

Sofie: är du kvar när jag kommer hem från australien i februari?
My: nej förhoppningsvis har jag ett annat jobb då
Sofie: åh.. vad synd...

Detta gjorde mig jätteglad. Verkligen skitglad. Dagen blev så mycket lättare och varje bong med mat som dök upp kändes lite lättare. Folk tycker om mig på mitt jobb. Folk vill att jag ska jobba kvar. Kändes nästan som ett hallelujah moment. Inte för att jag någonsin varit i kontakt med Gud. Han verkar vara en sur och bitter gubbe.

Jag längtar f.ö tills jag hittar tredje och sista delen av Berlinerpopplarna. Kan vara det absolut bästa jag läst på länge.

Jag jobbar mycket framöver. Kan inte riktigt svara på varför, men det är väl kanske jävligt frivilligt. Då slipper jag känna och tänka så mycket. Och gör inte av med några pengar heller, för den delen. Vilket jag annars är väldigt bra på. Räknar man lite lätt på det kommer jag ha jobbat 11 dagar i rad när söndag infinner sig. Jag kommer vara gnällig och lukta snabbmat. Men det är nog bra.

Den 24e är det Tingsek & Timbuktu på Debaser. Mina vänner skall följa med, visst ska ni? :)

Idag känner jag såhär:

Insåg när jag varit vaken lite för länge för att somna om att jag inte börjar förrän 12.00 idag. En kopp kaffe extra för det.

Marianne går i skolan, och har således skoluppgifter. Hon gjorde ett tappert försök efter vår tidiga lunch att få mig att följa med och fotografera något hus hon ska rita av i skala och grejer. Men så föll det någon droppe och jag tvärvägrade. Så nu sitter jag här, med smutsigt hår och kanske ångrar mig lite. Jag borde i alla fall duscha. Drömde för övrigt att brinnande bokhyllor föll över mig inatt. Det var ett tecken. Det skall aldrig mer samtalas om att varken slänga eller använda böcker för att värma hemlösa barn. Tänker helt sonika fortsätta läsa Eremit kräftorna, med smutsigt hår.

Har nyss läst ut en av mina nya favoritböcker. Det nakna hjärtat av Lisa Tucker. Låter väldigt mesig och ovärd din tid i läsning, men åh. LÄS. Har en diskussion med Daniel huruvida det är rätt eller fel att slänga böcker. (Pocket då, inbundna är inget att diskutera) Han påstod att slänga är lika illa som bokbål. Själv anser jag att böcker som blir eldade i t.ex en brasa kan fylla ett större syfte än att bara slänga dem. Då kontrade han med "nu talar jag i och för sig om bokbål á la Hitler, My". ÄSCH! Frågan är dock fortfarande: är det moraliskt rätt av mig som väluppfostrad bokuppfödare att bara slänga en massa böcker som jag inte hittar någon annan rättfärdig ägare till?

BINGO!

Sätter på tvn, och BINGO, gilmore girls, och sen, efter fem minuter YES, JESS är med! Och ja, jag kanske har sett den här säsongen tre gånger. Det spelar ingen roll. ÅHÅ!

Min dator klarar inte av att lägga upp bilder, ni får använda fantasin. Tack vare tv.nu har jag en underbar kväll att se fram emot. Project Runway fram till 18.05, kunde inte vara bättre! Igår hade jag en liten Ledgerkväll och kanske fortsätter på temat idag, eller så kollar jag på några intressanta tips. Har jag tur kommer Marianne idag.

Arthur säger:
du är ju typ lebb
Arthur säger:
eller hur?


Hej bloggen. Det var ett tag sen. Det har hänt mkt i mitt liv. Faktiskt.
Var med om en liten olycka på jobbet. Alla har dock fått det att verka värre än det egentligen är. Har iofs blåsor på både vad och fot. Lite ont att gå etc. Annars lär jag överleva. Jag är ju en Lundström. Orkar inte skriva, min helg och vecka kommer inom kort läggas upp i bild.

Igår träffade jag min storasyster. Gömde mig i hennes fristad bland husdjur, fotoalbum och Lundströminnen. Mindes, ältade, försökte förstå, inse. Klappade djur och stirrade på ösregnet. Jag vågar inte räkna hur många gånger hon tagit allt stort och sprängt det i små små bitar för att sen gå igenom dem bit för bit tills jag kan andas igen. Jag älskar henne. Hon är klippan. Osjälvisk och alltid, alltid där. Vad hon själv än tror, så är hon det bästa den här sjuka cirkusläkten har. Det bästa jag vet. Tack för att jag föddes in i släkten där du finns.

NANCY HAR GIFT SIG! jag är så chockad...

I wish i could find a good book to live in

Idag inledde jag dagen med att titta på En riddares historia. Grät kanske. Skrattade kanske Efter och emellan lagade jag vegetarisk böngryta. Den var till och med god. När jag tittade på filmen mådde jag bra. Jättebra. Rökte två cigg och mådde ännu bättre. Sen mådde jag lite för bra och föll. Kanske tusen meter. Och skrev. Nu mår jag som jag gjort de senaste fyra dagarna. Igår slog jag personligt rekord. 5 timmar. Fem. Jag är livrädd för idag. I'VE GOT TO BREAK FREE!!!

Mina dagar består i huvudsak av att dricka kaffe och stirra på regnet från balkongen med en cigg nära till hands. Fast idag ska jag träffa min släkt. Min släkt och Janne. Min superhjälte som har alla superkrafter och styrkor i världen. Om det bara slutade regna. Tredje dagen alltå tredje graden. Det börjar gå över styr. Men jag sysselsätter mig faktikt mellan kaffekopparna och regnåskådningen. Imorgon ska jag träffa Malin. Släkt, jag älskar er.

Idag bänkade Oscar och jag. Och inte en enda bänk dög, i ärlighetens namn. Kan bero på sinnestämningen som krypt och krälat i min kropp i två långa dygn nu. Men han är guld värd, diamanter och rubiner. Tack för att du orkade byta bänk. Igen, igen och igen. Nu sitter jag och tittar på Du är vad du äter i väntan på att få gråta en skvätt till Extreme Home Makeover. Simkortet på Kockums blir mer och mer aktuellt. Känner mig smälljävlaskitfet. Kockums, here i come. ROLLING!

Igår mådde jag dåligt. Och för en gångs skull ville jag inte under några omständigheter sitta hemma och glo och tycka synd om mig själv (kan ses som ett framsteg, eller så var det ett undantag. To be continued), msnade karolina och styre upp möte på stan en timme senare. Kom tio minuter för sent, men det är väl att vänta av en uttråkad tidsoptimist som mig. Vi bestämde att det var mat vi behövde och alltså mat vi skulle förtära. Gick runt i vad som kändes som en evighet och slutade till sist på Lilla Torg där vi åt en alldeles fantastiskt god middag. Dyr, men god. Det var vi värda. Nu sitter jag och väntar på att mina två första maskiner tvätt ska bli klara. Mår nog fortfarande värdelöst, men fikan med Oscar får bota det senare. Om inte annat för tillfället. Jag älskar mina vänner. Ni får aldrig glömma det. Jag älskar er mycket.

Dricker kvarglömd redbull, Tittar på gamla gilmoreavsnitt på femman och väntar på att mariannes flyttlass skall anlända. Dagenefter-depp. Men skatten kom in på kontot igår, tummen upp för det!

it only remains to say: i love you. tack för en fin kväll.

Undertecknad och Marianne har funnit Soffan. Helt otroligt skön och fin. Som sagt: Soffan. Förövrigt har mina tomater hunnit bli både röda och somliga av dem även uppätna. Goda. Stolt.

mina tomater växer så det knakar! de går från rödhet till rödhet

Igår hade Marint & K en heldag i ... bilen. Så sant. Vi åkte först till Ribban och spanade in schtekare och pantertanter för att sedan ta oss över bron till nudistbadet. Efter det tog vi röda faran till Sibbarp (med no air på högsta volym) och doppade oss (naturligtvis inte jag). Vi varvade med att åka och titta på hus i halva Skåne. Falsterbo, Höllviken, Skanör etc. Schtekk. Vi var klara med vår heldagsutflykt runt 23.30, röda faran var en god resekamrat.

Idag har jag samlat vuxenpoäng. jag tog mig i kragen och gick till banken. 10.07 stod jag alltså som nummer 13 i kön att få hjälp. Otroligt. svensk bank är en enda lång kö. Kom till slut fram till en charmig kille som hjälpte mig att skaffa ny dosa och nytt kort. ÄNTLIGEN! Han var en ängel och rotade fram en begagnad internetdosa så att jag slapp betala den svindlande summan på 250 och istället kom billigt undan med 50 kronor. Tack, jag är dig evigt tacksam.

Jag ska ha lite kvalitetstid med Jens på balkongen nu, sen ringer förhoppningsvis K snart så vi kan bege oss till mer soliga vidder. Igår pusslade jag och Mikaela om i schemat så att jag inte behöver köpa nytt busskort förrän lönen kommer. Det resulterade i att jag genom att byta bort två dagar är ledig i 6 hela underbara dagar i augusti. PÅ EN GÅNG! Tack, jag är dig evigt tacksam!

väldigt, väldigt seg bok. vad är grejen? förklara hypen?

Ingen himmel räcker till

Tidsoptimist som jag är var jag siste man att springa in på bolaget 15.01 idag. Kassörskorna verkade inte bry sig, kön var ändå så lång att en lördagsfirare mer eller mindre inte spelade så stor roll. Hittade en Fairtrade Shiraz och kände mig som dagens bästa (och svettigaste) människa! Vin och en god gärning på en och samma gång, who knew? Nu ska jag axla den stora rollen att hitta kvällens outfit. Vilket är omöjligt, då allt jag äger är sönderanvänt och kontot gapar tomt efter inbetald hyra. Jag väljer helt enkelt att leva upp till Oscars ord ("du och dina ordspråk!): en skönhet klär i allt...?

Undertecknad är ledig "hela" helgen, dvs. lördag och söndag. Anser kanske att en helg innefattar även fredag, men jag är nöjd ändå för solen skiner. Ska ta med Lapidus ut på en cigg och fånga solkatter.

Om åtta timmar skall jag stiga upp ur min alldeles fantastiskt bekväma säng för att ta bussen till jobbet en halvtimme senare. Nog pratat om självmordsbenägna samtalsämnen - jag har tittat på film idag. Mycket film. Boy Culture och den lite mer rosa Failure to launch. Väldigt nöjd med båda. Nu sitter jag och halvtittar på Lars Winnerbäcks live dvd. Eftersom jag är arg på min kvinnliga granne som sitter ute på sin balkong och gör så att jag inte känner för att gå ut på min, hämnas jag genom att sjunga med högljutt. Mofuckingha!

i don't have words to say how much i think i owe you

Satte nog punkt för något för precis någon liten minut sedan. Punkter, som jag avskyr. Jag håller alla tummar för att det är ett kommatecken. Säg att det är ett kommatecken,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

impulsträffade karolina a.k.a kellogskarro. helt underbart. HELT underbart. jag älskar henne. vi ses för sällan. vi drack kaffe och kände att vi ville något mer, vi gick förbi bion och trillade in på mamma mia (karolina röstade på SATC, men been there done that) och vi hade i all impulsivitet förträngt att filmen var en ren jävla musikal (nej, vi är inte själva medvetna om hur det var möjligt att missa) och båda avskyr musikaler. vi satt alltså och var de där irriterande skittjejerna som småfnissar och halvpratar första halvtimmen av filmen och märker båda två att samtalet ebbar av. när bion är slut inser båda två att vi är två av flera miljoner - som älskar filmfan.

mariannes första natt i lägenheten! bummer att jag egentligen måste gå och lägga mig typ.... nu

får inte min kamera att fungera. eller, kameran i sig fungerar alldeles ypperligt, men det går inte att lägga över filerna på datorn. otroligt irriterande. otroligt. helgen har varit: jobba 4.00-14.00 och inatt 3.00-14.00. det är precis så mordiskt som det låter. jag har sovit tre timmar sammanlagt, och är minst sagt mör. men marianne kommer om någon minut. snarare nu. xoxo

magnus la nyss upp nya bilder från en av alla sina tusen resor. jag gråter av längtan. my den slösaktiga lundström fick bara 6000 i lön denna månaden och lever alltså på gränsen till fattigdom. men det skulle vara värt att leva såhär fattigt varje månad om jag fick åka någonstans om ett halvår. en riktigt fet lång jävla resa.

Wolfgang. världens bästa. finner inga ord. puss.

trots att jag som vanligt fick jobba över hände två saker som gjorde mig stolt över mänskligheten. en kostymnisse till pappa och hans sextonåriga dotter glider in i kiosken i jakt på flygplansfördriv. tjejen går som väntat till tidningarna och kostymnissen säger "ska du inte läsa en bok istället?" varpå hon suckar "jag kommer tröttna efter tre sidor och inte läsa klart den". de tjatar ett tag och ber till sist om min hjäp att hitta "en lätt ungdomsbok som inte innehåller så mycket svåra ord" jag tipsar syrligt om magdalena graafs allt annat än välskrivna skitbok och pappan och jag utbytter menande blickar. vi är rörande överens om alla katastrofala "författare" som tillåts idag. andra stoltheten är att jag till slut övertygar henne att Snabba Cash är fantastisk och pappan strålar som en sol. stolt över mig själv, pappan som försökte få sin dotter att läsa annat än veckorevyn, och dotter som till slut köpte en bok värd att läsas.
utöver det var dagens otroligt meningslös och jag blev avundsjuk på en tjej som köpte böcker för över tusen spänn.

trött. helt otroligt trött. somnade ifrån msn och hade fått två kramar när jag väl vaknade till liv imorse. hittade ett jobb på platsbanken som jag är abnormt intresserad av. känns som att det borde vara mitt utan några problem. alla håller tummarna.

fuschian dog. jag skyller allt på solen. allt. den ersattes kallblodigt av två gratis tomatplantor (tack gustav adolfs torg) som säkert kommer gå samma väg till mötes om inte marianne tar sitt pick och pack och flyttar in snart och sköter om dem.
lyssnar på billie the vision och befinner mig i ett synnerligen emotionellt tillstånd (jätteovanligt, jag vet!) läser en andra bok av mats strandberg och kan konstatera att jag faktiskt älskar honom. mer feelgood och underbart kan det inte bli. på tal om bögar saknar jag oscar och på tal om böcker så är min bok-Pia på jobbet världens mest belästa människa. hon kommer två gånger i veckan och vi hittar alltid tid att gå igenom vilka nya böcker hon har med sig till kiosken i utbyte mot en cappucino som jag med glädje gör. sen behöver vi inte skrika om att jag får fler läs-ex än alla andra får dela på under en månad (det är faktiskt bara jag som uppskattar dem på riktigt. det är i alla fall vårt argument ifall någon skulle komma på oss.) klockan är 22:52 och jag är ruskigt sugen på kaffe. bryggaren kallar. (påminn mig om att mitt nästa nyårslöfte är att tvärt byta favoritgenre och sluta lyssna på deppindie och deppop.)

Sitter genomsvettig i min allt annat än välmöblerade lägenhet och beundrar min nyinköpta fuschia. Pappablomman som jag skall vårda som om det vore mitt lilla barn. Lyssnar på mitt favoritband och drömmer om löning. Therese tar studenten idag och jag har köpt ett linne på rea till mig själv dagen till ära. xoxo

My säger:
hej min vän
My säger:
vi har en liten tv också
jag har en också
Marianne säger:
en liten 14 tum
Marianne säger:
vi kan ha två-- då blir det widescreen

dagens asgarv. i love u

Skåne igen. Igår satt jag och grät i Anna-Marias kök och idag vill jag bara tillbaka. Det kanske går över. Det är över tusen grader ute och jag har bränt sönder mig (ganska väntat tydligen) Jag saknar min lilla riskaka. Hej kanin. xoxo

Tog med sushi hem till Madelene och tittade på film. Känns kanske inte som att vi gör annat? Kanske inte. Väldigt skön sysselsättning i vilket fall. Och bra film, för att vara svensk.

Håkan släpper inte taget. Likt en igel sjunger han i mitt öra dygnet runt. Om inte annat försöker jag uppnå samma charmiga falsett när jag nynnar "kärlek är ett brev skickat tusen gånger" de tillfällen när en ipod inte är tillåten. Skulle känna för att slänga iväg ett par väl utvalda citat bara för att understryka min miserabla situation. Fast risken att personen i fråga läser och förstår är kanske inte ens befintlig, men fortfarande en risk jag inte tänker utsätta mig för. (JAG KOMMER INTE ÄLSKA DIG FÖR RESTEN AV LIVET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

Ledig, åt frukost med samboskapet sen tog jag bussen in till Ritazzan och höll mitt lilla hjärta sällskap ett par timmar med undantag från de två timmarna jag spenderade med att lägga undan kläder på stan som jag vill ha imorgon när lönen landar på kontot. Happy. La undan Skorna med stort S också. Sarah ska godkänna dem imorgon och då blir de antagligen mina. 800 är fortfarande läskigt mycket pengar. Och kläderna jag la undan slutar väl på en tusenlapp. Jag måste lära mig att hantera pengar. (Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig även om jag inte kommer tillbaka till dig)

Jag har döden för nära för att orka förstå

Still a little bit of you taste in my mouth since yesterday.
Igår var jag och Anna-Maria på rot, minst sagt. Haha. Gjorde månadens dummaste grej som på fyllan kändes som världens bästa idé (vilket jag alltid tycker tills morgonen nalkas och jag får tillbaka kontrollen över min hjärna). Jag älskar Anna-Maria. Så jävla underbar.

Vi har haft lite Skåne på besök, Filip och Totte. De ramlade in en halvtimme efter mig inatt med Madde och Sanna som sällskap och efter enormt högljudda konversationer och trängsel i en stor men för liten säng utbrister Madelene "MEN OM VI SKEDAR FÅR VI PLATS!" Underbar, Madelene, hon är underbar. Som jag skrattade.

Efter tre timmars sömn gick jag till jobbet och bröt ihop ungefär tolv gånger på åtta timmar. Starkt presterat om ni frågar mig. Jag vet lösningen på mig själv, jag ska bara våga. Sarah och jag hade en favorit i repris på balkongen nyss. Dock lite lyxigare för hennes del. Jag höll mig till mitt kaffesumpspulverkaffe.

Nu ska jag fortsätta lyssna på Håkans nya och bli tårögd vid tanken på alla enormt kärleksförklarande recensioner han fått. Jag är i ett väldigt känsligt stadie. Men nya skivan, alltså, åh, håkan. Kan inte låta bli att som alltid tänka "ÅH PRECIS SÅ ÄR DET!!"

Ps. Ledig måndag och tisdag. xoxo

Jag har alltid beundrat storstads cyklister i smyg. Inofficiellt tror jag att de är suicida. Vem vågar annars cykla bredvid en lastbil, än mindre mitt emellan två? Fast jag har ju alltid varit lite trafikfeg. Jag sitter med en värmemask. Väldigt... olikt mig. Väldigt skönt dock. Samboskapet är på olika håll och jag myser med Counting Crows. Borde väl tvätta av masken och gå och lägga mig.

p.s nu blev jag lite sugen på festival. (rent ekonomiskt är jag sugen på sommar)

Inatt har varit en fin natt. Det började med att jag sympatirökte med Sarah ett par gånger på balkongen. Sen bestämde vi oss för att sitta kvar. Drog ett täcke om oss, micrade lite te och hällde upp i stulna take awaymuggar och slängde i vars en coctailpinne och satt och mös mitt i natten på vår balkong med Madelene snarkandes i rummet brevid och lite fågelkvitter från trädkronorna. Väldigt gemytligt. Nu sitter vi i vars ett rum och hörlurar "gör slut med luuk" jag småler för mig själv och undrar när sömnen skall infinna sig. Två timmar på balkongen gjorde mig väldigt pigg. Mina lediga dagar har varit oförskämt trevliga. Fredag är det filmkväll hos Charlotte med lite vin. Livet är så bra denna veckan. (bättre än die hard II)

Fredagen för en månad sen slutade med tågrälsvandring och tandlagning för 580 kronor. Alltså förutspådde jag den dåliga kvällen, och hade rätt. Nåväl. Skam den som ger sig. Vi gör ett nytt försök nästa löning. Alla är rörande överens. Förutom Pottis som åker till Spanien. Somliga har det skönt. Idag mös jag, Sarah och Madde ner oss i deras stora säng och tittade på en värdelös film som stör mig än. Familjepizzan som vi inte gjort oss förtjänta av var trots detta oförskämt god. Innan den osunda kvällsmaten var jag i stan med Pottis och gjorde endast av med pengar på en alldeles förtjusande god smörgås. Alltså ska jag börja blogga igen. (Peppar peppar). Bianco invigde mig i ett par skor idag. Som jag inte kan glömma. Måste köpa dem. Måste hitta 800. Eller helt enkelt överleva förlusten. Fast det vore ju onödigt. Ska nog hitta pengarna. xoxox

Att gå in och säga hej på Ritazzan slutade med att jag satt kvar tills Anna-Maria stängde sen sprang vi runt i ösregnet och missade hållplatser och sen satt jag helt plötsligt i hennes kök och rökte och det hela slutade ed att jag sov kvar. Väldigt rolig kväll. Impulser har alltid varit min grej. Säkert därför fredag kommer bli mkt tråkigare än jag väntat mig. ALLA ska med. SÅ värd grej. Alltså måste det sluta dåligt. Det är en oskriven regel. Jag menar: Jag, Melanie, Sandra, Charlotte, Anna-Maria, Jean med vänner, Johanna, Lisa, Therse, Jessica, Michelle, David och kanske Oskar. Crazy ass motherfucker.

Innan jag tog tåget hem idag gick jag in på Ritazzan och sa hej till Anna-Maria och lovade att komma en sväng imorgon efter att jag jobbat och innan jag och Charlotte går och fikar. Övertalade henne att följa med ut på fredag. Loveable: alla ska med. Kommer bli sjukt kul.
Ingen av mina bloggare hade något att säga idag och jag vill inte ta tåget till jobbet igen 3.26. Det är värdelöst tråkigt att jobba ensam. Hoppas helt enkelt att Virre är i kallskänken. Sushin lovade mig sushi till lunch, som plåster för att de glömt att beställa in Redbull till mig och Meliebellie två veckor i rad. Dem är för goda mot oss, sanna mina ord. Jag skall baka massor imorgon. Sen ska jag fika med Charlotte. Ringer inte Daniel från Kent är vi bittra fiender. Nostalgi är nostalgi.

Sarahs tankar om sin kommande hemmafrus karriär (nejdå, hon har inte alls sett för mycket på desperate housewifes och gilmore girls, inte alls....)

KILL HER säger:
sant men jag hade kunnat ställa till med välgörenhetsgalor och annat skoj

Det har hänt, gott folk. Med lite hjälp från Stinav och Danmark, så har min nioåriga dröm slagit in. Vi ska se Counting Crows. Det är så stort att jag inte vet vart jag ska göra av vetskapen om att jag faktiskt har en existerande biljett till en livslevande spelning. Sista bandet på listan. Gud..

Utöver min totala lycka så skall jag flytta ifrån mitt lilla skitrum i Aspen och hyra in mig hos Sarah och Madde i en månad tills mamma kommer och hämtar mig och mina saker. Sen flyger jag till London.

My Lundström ska se Counting Crows.

Jag är bitter. Ja, det vet både jag och alla som träffat mig i mer än en minut. Men ikväll insåg jag verkligen i vilken deprimerande grad jag befinner mig. Åkte tåg. Fruktansvärt många fulla minderåriga för att vara en torsdag och när jag går av hänger sig en utav de högljudda helvetena sig över en stång och asgarvar okontrollerat och jag tänker för mig själv "garva på du, helt onödigt då du ändå inte kommer minnas det imorgon" måste ta mitt bittra jag i kragen någon dag.

Bright Eyes. Letting off the Happiness. Det är ikväll i min ensamhet och måttligt abnorma sorgsenhet som jag återinser hur fantastiskt genomsyrad av sorg skivan är. Precis vad jag själv anser att jag behöver nu. Trots att jag vet att det är idiotiskt att anse att man behöver självmord på 10 spår när man redan känner sig ganska benägen att hoppa framför ett. Livet tar sina turer och ikväll är en värdelös kväll. Pull my hair, jag har slutat passa folk när jag passar dem. Jag vill antingen passa eller inte passa alls. Att vara bra för stunden är en värdelös sak. Och känsla. Jag vet att jag kan hitta bättre vänner. Och jag vill inte behöva tävla om dem jag har. Nu ska jag och min genomdeprimerade kropp gå och lägga oss. Det var skönt att höra Oscars röst ikväll i alla fall.

Det bästa med att komma till jobbet idag var:

1. Både Johanna och Melanie utbrast "Myyyy!!!" och såg glad-glada ut. Det lönar sig att vara ledig. Jag kände mig omtyckt och älskade världen i minst en timme.

2. Allt som var fel (min chef hittar alltid fel, det finns aldrig något som inte är fel) och som varit fel under de närmsta 9 dagarna var inte och kunde omöjligt vara mitt fel då jag varit ledig. Alltså kunde jag med lätt hjärta och glada smilband infinna mig på personalmötet (egentligen ett möte vars syfte är att påpeka alla fel och brister vi har i vårt sätt att arbeta, sannerligen upplyftande) klockan 12.00, då jag visste att jag omöjligtvis kunde anklagas för något alls. (Tji fick jag, f.ö. Min chef hittar alltid kryphål. Som att jag inte haft min namnskylt på mig de senaste två veckorna då den antingen är försvunnen eller hemma i Sarahs badrum)

3. Anna-Maria jobbade. Johanna + Melanie + Anna-Maria = världens bästa dag på jobbet.

Hemma från London. Det känns bättre än jag trodde när jag satt halvt gråtfärdig halvt dyngsur på flygbussen hem. Solen sken varenda dag i London och jag kommer hem till ösregn. Bittter. Men nu känns det bättre, jag har duschat, inte packat upp och ätit upp den sista biten Marabou som var menat som en liten present till Marianne. Men när den väl var betald kunde jag inte låta bli att äta upp den själv. That's me. Om ni undrar vad jag la alla mina pund på kan jag sammanfatta det med ett enda svenskt ord: fika. Andra kanske hade lagt 29,95 pund på ett fint plagg, men inte Marint, vi traskar in på ett litet café med italienskbrytande personal och äter afternoon tea för ovanämnd summa. Ganska missnöjda, om ni undrar. Marianne är som skapt för att passa barn, även om ingen trodde att detta var möjligt. Och jag saknar henne redan.

Sitter i min enda rena uppsättning kläder (om man kallar lila långkalsonger och orange tröja för en uppsättning) då resten snurrar runt i tvättstugans maskiner. Borde egentligen inte göra packningslista för en resa som inte varar i mer än fem dagar, men å andra sidan kommer jag glömma allt viktigt annars. Så, jag skriver packningslistor, jag är en Svensson (om man bortser från min nuvarande klädsel). Och äter kall purjolökspaj. Borde duscha men orkar inte. Maskinerna är klara om en kvart. Flyget går 21:50. Bör jag vara där en timme innan? Två? Jag ska för övrigt lyckas ta en taxi helt på egen hand i London. Var glada om jag kommer hem öht. xoxo

Idag spelar jag Too much love will kill you lite för många gånger och hänger läpp över anledningar jag inte ens orkar analysera. Jag behöver helt enkelt en kopp kaffe med Marianne imorgon. Det har jag behövt i flera veckor. Therese har åkt hem och det är ännu en gång tomt i mitt rum. Stökigheten doldes väl av hennes enorma luftmadrass och jag kan nu meddela att det ser ut som förväntat. Jag tröstar mig med att jag har tvättid imorgon innan jag åker. Jag älskar att tvätta. Särskillt med Incomplete på lite för hög volym. Den totala förnedringen. Och jag är smärtsamt medveten om att min skönsång säkerligen hörs klart och tydligt genom mina stängda dörrar.

Igår blev jag för övrigt oförskämt berusad hemma hos Charlotte. Hej kanin! Haha ååh, SÅ bra kväll.

Då mitt rum var kaotiskt senast jag hade besök tänkte jag ha det lite mer förspänt tills idag då Therse anländer till staden och är här för att stanna i hela tre dagar. Men eftersom jag är jag så är det naturligtvis inte förspänt på en endaste liten kvadratmeter och jag sitter i samma kaos som möter mig varje dag och det är inte första gången jag tänker tanken: bädda sängen på morgonen innan jag går till jobbet vore ett trevligt initiativ.
Så med andra ord kommer Therese få möta ungefär samma misär som min schlagersessa gjorde för en vecka sedan, skillnaden är dock att man kan se golvet denna gången, om man anstränger sig.. och knuffar lite på högarna på golvet.. Jag hoppas helt enkelt hon har överseende. xoxo

Jag my lundström, mannen fångad i en kvinnas kropp, okvinnligheten personifierad, köpte idag smink och hårprodukter för 1000 svenska kronor. Galet. Men jag kan med glädje berätta att jag aldrig haft lockigare hår och aldrig någonsin haft en bättre foundation. Min schlagersessa vore stolt. Ögonkrämen verkar inte ha fyllt någon vidare funktion men jag hoppas på ett märkbart resultat om någon vecka. Annars är jag 350 kronor fattigare helt utan mening. Vore bittert, dock väldigt typiskt min vanliga otur.
Köpte även en ny jacka och lämnar Äntligen min mossgröna fula kappa bakom mig. Nu har jag som alla andra vettiga människor en svart vanlig hederlig jacka och känner mig redan så himla mycket snyggare än jag förtjänar. Nu ska jag jobba natt på min flygplats för första gången. Wish me luck. xoxo

Nej, jag förstår inte hypen med Juno. Visst, den är underhållande. Visst log jag en gång under 1 h och 36 min. Visst var den bra. Men ni kan föda exakt samma känslor hos mig genom att visa en gammal Disneyfilm. Jag förstår inte vad som gör denna filmen eller skådespelarna till kandidater i "2000-talets bästa film". Tro ens förälder reagerar så. Eller bästa vän för den delen. Och jag är inte ens en kräsen filmtittare.

En evighet. Så känns det. Min schlagersessa satte sig på tåget mot Skåne en dag senare än tänkt då jag tänkte fel, och han missade tåget igårkväll. Det känns som en evighet sedan. Jag saknar honom. Det är tomt och hela mitt pyttelilla rum känns enormt och alldeles för oglammigt. Det är lätt att få en lite mer glittrande vardag med en paljettskrålande schalgerpojke i rummet. Tomt, enormt tomt. Jag väljer att se fram emot måndag då Therese kommer i tre dagar och lämnar mig i min ensamhet i en dag, sen åker jag till London och MARIANNE. Inget kan beskriva min längtan. Som jag skall krama henne, min bättre hälft.

Igårkväll när min fagra schlagersessa begav sig till Scandinavium för att närvara på delfinalen passade jag på att titta på Wristcutters: a love story då min filmfantast Daniel tipsat varmt, och även tysken. Två filmkunniga män kunde ju inte ha fel tänkte jag och tryckte på play. Hade dem fel? Naturligtvis inte. Väldigt vacker film, slutet var dock lite lamt. Nästa film på tur är Juno. Jag vet, jag är sen.

Ikväll åker min pojkvän hem till Skåne igen. Det kommer nog bli lite ensamt i mitt klaustrofobiskt lilla rum. Han lämnar som tröst sin förvånansvärt manliga doft i mina lakan.

Ja, jag älskar då sannerligen min homosexuella pojkvän. När jag kom hem idag fann jag mitt rum kliniskt rent och prydligt städat (vilket det inte varit sedan jag flyttade in. Dvs för tre månader sedan). Han har till och med dammsugit. Något jag inte ens trodde var möjligt eftersom jag inte hade den blekaste om att det fanns en sådan maskin i min lägenhet. Fantastiskt. Helt fantastiskt. Som tack ska jag möta min glittrande schalgerfantast på tågstationen om en halvtimme.

idag fann jag och oscar det ultimata fiket. hade varit möjligt att sitta där i tre timmar till utan att känna av tiden. om inte annat för att de hade så obeskrivligt gott kaffe.

haga café leder semletävlingen, och jag bryr mig inte överdrivet mycket om vinsten i sig, jag vill bara vinna. drömde till och med att jag badade i semlor och lyckligt skrek "JAG VANN, JAG VANN!"