En evighet. Så känns det. Min schlagersessa satte sig på tåget mot Skåne en dag senare än tänkt då jag tänkte fel, och han missade tåget igårkväll. Det känns som en evighet sedan. Jag saknar honom. Det är tomt och hela mitt pyttelilla rum känns enormt och alldeles för oglammigt. Det är lätt att få en lite mer glittrande vardag med en paljettskrålande schalgerpojke i rummet. Tomt, enormt tomt. Jag väljer att se fram emot måndag då Therese kommer i tre dagar och lämnar mig i min ensamhet i en dag, sen åker jag till London och MARIANNE. Inget kan beskriva min längtan. Som jag skall krama henne, min bättre hälft.