Seas too far to reach

Jag saknar pappa. Jag vill kunna krama honom och säga att jag saknar honom.
Bara en endaste gång.
Höra hans röst en gång till.
Känna pappadoften en gång till.
Fira jul med honom en gång till.
Beundra hans pepparkakshus en gång till.
Äta hans mat en gång till.
Höra honom vissla en gång till.
Se öronvargen en gång till.
Skratta med honom en gång till.
Uppskatta honom en gång till.
Berätta hur mycket han betyder för mig en gång till.
Höra hans skämt en gång till.
Gå till hans lägenhet och se honom öppna dörren en gång till.
Lyssna på vinyler med honom en gång till.
Klia honom på ryggen en gång till.
Se Karl Bertil Jonssons julafton med honom en gång till.
Bugga med honom en gång till.
Få bokundervisning av honom en gång till.
Bli utskälld av honom en gång till.
Bli kallad Mysan av honom en gång till.
Få beröm av honom en gång till.

Jag förtränger det, det blir min död om jag inte förtränger hur jävla ont det gör. Det får inte bli min vardag för då går jag under.
Jag vill slippa inse att han aldrig kommer tillbaka och jag vill slippa glömma bort det för att sedan bli påmind igen.