Vi befinner oss efter 29 timmars tagresa och typ tusen timmars nattvatan pa mumbais station antligen i Goa. Det var aningen laskigt att sitta sig genom natten pa en station har. Inte direkt som nar vi vantade pa taget en natt i Emmaboda. Poliserna skyddade oss forvisso mot alla tiggare, men misshandlade dem sedan bakom ett plank (som inte gjorde sa mycket nytta da vi fortfarande kunde bade hora och se allt)

Vi har hittat ett mysigt litet guesthouse 10 minuter fran stranden och njuter for fulla muggar. Trots att det ar sinnessjukt varmt forsoker vi vara ute sa mycket som mojligt i solen, aven om vi flyter ivag storre delen av tiden. Eftersom det inte ar turistsasong slipper vi trangas pa den 7 km langa stranden.

Vi vet att var plan fran borjan var att snabbspola goa och bege oss vidare. Men det ar fantastiskt har, och bada ar vi trotta pa att aka tag (och hemresan till Delhi kommer ta 40 timmar, sa vi slipper garna tag sa lange) och det ar sa fantastiskt har att vi bestamt oss for att stanna och utforska alla stranderna istaller. Nasta pa listan att bo: cocohuts!

HEJ!

Forlat for att bloggen drojt sa. Det har helt enkelt inte funnits tid att skriva. Men nu ar vi up and running har i Indialand.

Vi befinner oss just nu i Udaipur (Delhi-Agra-Jaipur-Pushkar-Jodhpur och nu Udaipur) och har ar himla fint. Vi at middag vid Lake palace igar och utsikten ar slaende, aven om det mesta av vattnet forsvunnit fran sjon (som pa alla andra stallen vi varit pa. Torkan ar enorm)
Bade Pia och jag saknar Jaipur valdigt mycket. Det var sa fantastiskt vackert dar och shoppingen fenomenal. Jag har handlat haremsbyxor for ett helt ar kan jag lova.

Min nya favoritlat (som spelas overallt hela tiden har i Indien):
http://www.youtube.com/watch?v=HG_67QoSFo0

Jag och den läckra blondinen nedanför här har nyss avslutat veckans pangkaksfest och jag befinner mig i en koma utan dess like. Jag ska upp om fem timmar för att jobba min sista arbetsdag och det känns minst sagt overkligt. Tänk, jag ska inte åka till Sturup en endaste gång på över två månader efter imorgon. Hade jag inte haft så lätt för att få blåmärken (och så svårt för att få dem att försvinna) hade jag nypt mig i armen ett par gånger till.

Nu ska jag välja ut vilka böcker som får följa med på min resa sen skall jag försöka göra vad jag inte kunnat på över en vecka: sova.

The Very Best!
i adore you.

På måndag är det jag som hämtar ut mitt visum! Jag blir alltså en människa med giltig identitet igen om 4 dagar, och på tal om dagar, JAG BEFINNER MIG I INDIEN OM 9!

Är mest bakfull i Sverige. Mest. För all framtid bakfull. Mitt liv känns som en bakfylla ganska ofta. Dålig. Jag ska tydligen jobba. Och dör lite vid tanken. Nu dog vi, återuppstår 15 januari då mitt liv blir en enda lång glad dans.