Sista dagen i Palolem, imorgon drar vi vidare fran Goa till Hampi!
Igar var vi pa jeepsafari och badade i vattenfall (naja, jag badade som om jag aldrig sett vatten forut, Pia doppade sig och sen snabbt upp igen). Jag var som ett barn pa julafton och kunde inte sluta le. Nar aporna kom klattrandes ner for berget for att ata notter ur handerna pa mig visste jag inte till mig av lojlig fortjusning och fick uppbringa allt mitt forstand for att inte borja klappa i handerna.

Naturligtvis har en hel manad utan olyckor varit pa tok for konstigt for att vara jag, alltsa sag jag till att dratta omkull pa klipporna pa vag tillbaka till jeepen efter vattenfallen. Jag lyckades radda min ol men skrapade upp hela vanster vad och holl pa att forlora en tanagel (typiskt mig att tanka "dar rok solbrannan" direkt). Efter det holl guiden mig snallt i handen HELA vagen tillbaka, livradd for att jag skulle trilla omkull igen. Det gjorde han val i och for sig ratt i, han har nog traffat fler olycksfaglar an mig i sina dar.

Vi ser fram emot att aka vidare, aven om vi ar ganska sakra pa att vi kommer atervanda till Palolem innan vi flyger hem fran Delhi. Det ar verkligen paradiset pa jorden och jag skulle kunna stanna har foralltid.
Det skall bli bade fruktansvart och lite intressant att aka nattbuss i Indien. Med SOVSATEN. Det har vi for guds skull inte ens i Sverige, val? Sovplats pa bussar? Jag undrar hur i allsin dar det gar till, och gissar pa att ett sate som ar nerfallbart raknas som sovplats. Det ar en lyx har, kan jag lova. Vi far helt enkelt se! Men 10 timmars bussresa lar vara fruktansvart fran borjan till slut, det ar vi ganska sakra pa.

Det enda jag saknar i Sverige just nu ar ett dussin personer och min kaffekokare. Aldrig har jag langtat sa mycket efter svenskt kaffe i hela mitt liv, och kommer aldrig mer skratta at "finns det svenskt kaffe pa hotellet" nar jag ser Sallskapsresan. Jag forstar henne SA val, och onskar att svaret pa fragan var JA aven har i Indien.

Nu skall vi bege oss ner pa stranden och ata middag med var tysk-engelska van Monika!

Palolem, underbara fantastiska Palolem!
Vi ar fortrollade fran topp till ta och jag fjallar. Men som Anna sa chict uttryckte det "du ar ju en fjalla!". Jag saknar skane lite och tycker att det skall bli trevligt att dricka kaffe i Tinas nya kok nar jag kommer hem.

De senaste tva dagarna har spenderats pa stranden (darav allt mitt doende skinn) och vi trodde att det var fardigbrant vid det har laget, men icke! An finns det hopp for roda ryggar och svidande magar. Men snart, mycket snart, borjar den riktiga solbrannan, kan vi lova! (Ja, det har blivit ett slags heltidsyrke)

Sista kvallen i Colva blev lite tokig. Vi gick till Kentuckee med installningen att ata nagot litet, ta en avskeds-ol, onska en lat eller tva och sedan ga hem. Innan jag vet ordet av hor jag mig sjalv glatt saga "JA, TEQUILARACE!" och fick darmed vara precis sa bakfull som jag fortjanade pa bussresan (utan stotdampare) till Palolem morgonen darpa.

Men trots radande bakfylla gick bussresan bra, aven om vi kanske hade lite for lite tillforlit i mitt val av buss i Margao till Palolem. Men ratt blev det och fram kom vi. Bussystemet ar ytterst intressant i Indien. Man visslar (tur for en okunnig visslare som mig att nagon annan kan vissla at mig) nar man skall av och hoppar i princip av i farten, och hallplatser ar mest for syns skull, for du kan hoppa pa och av precis vart fan du vill!

Nar vi kom fram fick vi snabbt tag i en sot liten coco-hut precis vid havet, och kan nu fran balkongen stillsamt se solen ga ner over havet och ta ett dopp precis nar vi kanner for det. Det ar fantastiskt vacker har, och imorse tog vi en tur for att titta pa delfiner tillsammans med Natali och Emma. My & Pia: i varningszonen for att tas for charterturister!

fodelsedagspeppen!

Idag ar ingen vanlig dag for det ar Pias fodelsedag! Detta firar vi med att ga till vart favoritstalle (Kentuckee, med livemusik och allt som hor dartill. Sjukt tacky and we love it! Viva la turisma) och ater Sizzlers.

Vi inledde fodelsedagen med att dricka ol pa stranden med Debit och hans van. Vi startade fordarvet vid 04.30 och traskade hem vid 09.00. Och vi befarar nu att ha annu en stalker efter oss. For det ar just vad lammkottet blivit; en obehaglig stalker som letar upp oss var fan vi an befinner oss. Aldrig har val min telefon ringt sa mycket som i Indien. Och nu tror vi dessvarre att aven Debit kandiderar till att forforlja oss. Vi grundar detta pa att han konstant berattade hur vacker jag var, hur fantastiska ogon jag har, att han ar galen i mig och inte kan sluta tanka pa mig. Och nu ringer aven han hela tiden, dygnet runt. Just nu ar vi valdigt trotta pa indier och har bestamt oss for att enbart prata med turister i framtiden, da alla asiater verkar bli kara i oss sa fort vi sager hej.

Vi har brant vara ben. Allsta tog vi oss idag i kragen och akte en skumpig buss utan stotdampare till Ajunas marknad. Det var en varm upplevelse fran borjan till slut, och vi blev annu ett par plagg rikare.

Nagot vi lart oss har, ar att indier ar bra pa en sak: dra och slita i en. Fran varenda stand vi gick forbi kom en liten indier springande med orden "look at my shop, looking cost nothing, come have a look" eller "wanna see my clothes, madame/honey/dear/love?" osv. De drar till och med till med Sir da och da, bara for att fa var uppmarksamhet. Ser vi ut som man?!

Lammkottsupdate: efter att ha blivit uppletade pa Kentuckees igar var vi mattligt roade av att stota pa honom idag igen. Vi tackade gud for marknaden och var lyckliga att vi kommit undan. Trodde vi.. Inte nog med att han forsokte ge oss en hindiordbok igar, sa letade han aven upp oss idag for att erbjuda oss samma bok en gang till. Nar vi snallt men bestamt sa nej sag han lite krossad och misstroende ut, men sa hejda forvanansvart fort och gick igen. Vi tror alltsa att vi kanske en gang for alla har blivit av med honom. Till badas stora enorma gladje.

Imorgon skall vi agna annu en dag at att gomma vara sonderbranda ben (okej, mest mina..) och bege oss for att utforska Margao. Vi tankte lyxa till det med en rickshaw da bussen inte var nagon trevlig upplevelse - alls.

Vart indiska telefonnummer har borjat samla pa sig nummer. Pia har fatt ett lammkott pa halsen (han ser i alla fall ut som ett litet lamm med sina 45 kilo) och jag personligen tycker att detta ar hysteriskt roligt sa lange jag slipper honom haha. (Jag har inte blivit en mer hemsk manniska an jag var innan jag akte, jag klarar bara inte av att forsta vad han sager)

Det ar svinvarmt, och snart skall vi bege oss mot stranden annu en gang. Vi SKA bli bruna, om det sa ar det sista vi gor har i Indien.

Sandra: vi peppar din fodelsedag imorgon!