Prinsessan i mitt liv har så äntligen införskaffat en ny dator. Prinsen (som jag får gestalta i vår lilla saga då Oscar onekligen måste bli en prinsessa) fick infinna sig i borgen och installera diverse nödvändigheter. Jag ska om en timmes tid ta bussen in till Malmö och Malva där det skall adventsglöggas.
Imorgon återvänder jag så till livets måsten igen. Ibland känns det som att Sturup ofrivilligt blivit mitt hem och lägenheten i Malmö en temporär sovplats då jag inte är i tjänst.

Idag var också en dag i skitets tecken, (alla dagar där jag måste jobba på jobbet istället för att sitta i vårt bortprioriterade fikarum och läsa Shantaram är en skitdag) Men imorgon, bara imorgon också. 9-16, sen är jag ledig en hel helg. GAH! CRAVINGS! Karolina har tatuerat sig, creepy. Jag är stolt över dig, baby!

För er som sitter hemma och undrar så var det en skitdag, denna dag. Jag avskyr Thaiturister. Verkligen avskyr. Svenskar är ett jävla pack. Jag jobbade 12.30 - 01.00, och ska ta bussen 09.26 imorgon igen. Kul. Jättekul.
Och idag var Woffes sista dag. Nu är han borta till den sista juni för att se världen i ett halvår. Jag kommer sakna honom något fruktansvärt. Insåg i bilen hem att jag kommer behöva stanna kvar på Sturup till juni för att få träffa honom igen, och kom på mig själv med att tycka att det är värt det. Lilla Woffie.

Min fantastiskt braiga dag slutade när jag såg DET HÄR, kul dag jag kommer få idag då!!!!!

Jag har crackat mitt Sims fel så jag kan varken flytta hemifrån, måla om, lägga golv eller fixa rabatter. Alltså känns det meningslöst så fort barnen blir stora och föräldrarna gamla. Jag har redan hunnit fostra tre genier och en författare. Samtliga blev dränkta i poolen. Jag kommer bli en fin mor.

gypsy blood

http://www.myspace.com/trubbelforever, denna vill jag dansa till inatt. Världsfin kväll med min lilla bög.

we mostly fall, we mostly run

Jag gick hem från min syster idag. Jag brukar vanligtvis ta bussen då min annars så slösande själ förvandlas snål och använder busskortet (mest för att känna att jag åker annat än till jobbet med det.) Det blåste otroligt, men Marianne har rätt, att gå hjälper att rensa tankarna. Kanske inte rensa, men tänka dem i lugn och ro. Pappaminnena gör ont ikväll, dom gör så förbaskat ont att jag bara vill skrika men framför allt gråta. Ett dåligt samvete kan inte bli rent när allt tyder på att det är kolsvart med all rätt. Förlåt, förlåt för att jag inte tog vara på tiden, förlåt att jag inte klarade av att acceptera att du skulle försvinna, förlåt att du var ensam så mycket, förlåt att du fick åka själv till sjukhuset, förlåt att jag inte fanns där, förlåt att du satt ensam när du fick veta att du skulle dö. Jag kan inte göra något ogjort,


och jag kommer alltid få leva med bilden av dig ensam med nyheten att du ska dö. Och när läkaren frågade "bor du ensam" fick du svara ja. Och jag måste alltid leva med det på näthinnan, och jag måste alltid leva med du var ensam, och jag måste alltid leva med att du kände dig ensam och lämnad. Inget kan få mig att tro något annat. Jag övergav dig och du var ensam och förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt. Jag älskar dig. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och inse ett år tidigare att dagarna var räknade och att jag kunde suttit med dig på sjukhuset, tagit din hand, och svarat att du inte var ensam. Att vi var där, att jag var där. Men innerst inne, så tror jag inte att du själv ansåg att vi var det. Förlåt.

Yes, hon har gjort det igen. Trots att jag tvättade köpte jag mer eller mindre en ny garderob under fikan. Stilpoäng till mig, såsäg.

Idag ställde jag klockan (och snoozade tre gånger) för att gå upp och tvätta. Även om jag fick mer i lön än jag väntade mig kan jag inte köpa nya kläder varje gång de rena tar slut. Det är ett ohållbart system - även för mig.

Jag är långledig, för att använda mitt och Stinafinas favorituttryck. Alltså ledig två dagar i rad. Fråga mig inte vad tre dagar skulle innebära, vi har inte ens vågat tänka tanken att någonsin få vara lediga så länge. Så för att fira min första fria dag skall jag möta upp Therese kl. fjorton och göra av med lite överflödiga pengar, he he. Saknar min schlagersessa.

Hands to take hold of

Göteborg var helt underbart. Yoyos fest var ett under av dimma och närhet och finhet. Känner mig konstigt helhalv. Jag fullkomligt älskar att gå av tåget och mötas av vänner som är så olika mig men som bara smälter in i mig på några få minuter och allt känns så fullkomligt undebart. Jag har skrattat så jag gråtit denna helgen. Livet har varit så jävla helvetes FINT. Det var skönt att komma hem. Men jag vet inte, borta bra hemma bäst hemma bra borta bäst? Vad är hemma, ens?

Bilder kommer snart.

Jag och min förträffliga lilla schalgerbög impulsbokade idag biljetter till Sthlm i januari. 50 kronor var t/r, jag är inte den som är den.

Jag sitter här, 5 timmar innan tåget avgår mot Göteborg och saknar förr något alldeles fruktansvärt. Och packat har jag inte heller gjort. Nåja.

So come back, I am waiting.

Idag kom jag över en kanske till och med fantastisk coverskiva med Cohens finaste bitar. Kan vara så att covers suger och att de aldrig är lika bra som originalet, men denna skiva är riktigt bra. Nöjd.
Det har varit ganska bra dagar på jobbet denna veckan, med ett par timmars undantag som jag helst vill radera från mitt liv. Det kan inte vara en dröm jämt.
Läser just nu En handfull regn som började som ett segt människoplåganderi, men som har mynnat ut i en fantastiskt fin bok. Läs den, läs den.
Imorgon kl. skittidigt åker jag till mitt andra hem och stannar tills sen söndag. En liten weekend i Göteborg är det mest avslappnande jag vet. Som färdlektyr har jag med mig Den andra systern Boleyn.

Vi hörs snart, mina vänner.

Det blåser djävulskt mycket ute. Och jag ska naturligtvis till jobbet och i sedvanlig ordning vill jag inte alls. My Lundström vill ha fredag kl. snortidigt, när hon kommer befinna sig på Malmö C i full färd med att lämna Skåne över helgen. Längtan är absurd. Jag vill så så så gärna att det ska bli fredag. NU.

Blir alltid lite konstigt rörd när folk jag inte hänger med regelbundet visar tecken på att bry sig om mig. Som Erik ikväll. "Lilla my, hur gick det egentligen i lördags?" Visst hängde vi en del under kvällen och visst blev vi lite förtroliga, men ändå. Fint fint.

Jag fick min fylla. Med råge. Men på det hela taget en väldigt, väldigt trevlig kväll. Idag var jag i Trelleborg och fikade tre gånger med trevligt sällskap. Köpte tre skivor och lyssnar i skrivande stund på Ane Brun och äter clementiner.

Jag vill bli full. Det är dagens sanning. Kalasfull. Dyngrak. Full som en örn. Karatefylla. In-i-dimman-och-aldrig-ut-igen. Aspackad. Nitad. Happyhourberusad. Rea-på-systemet. Så full. Precis så full. Åh, lite Aussie. Vad säger ni?


No one wants to hear about your 97th tear
So dry your eyes or let it go uncried, my dear

Ett bevis till karolina att jag visst skulle använda min mössa när det väl blev kallt

Idag träffade jag min lilla blomma. Vi tog en lång kall promenad. En behövlig sådan. Vill jag älta så ältar hon, vill hon älta så ältar jag. Det är en trivsam misär. Att må väl är en konst, mina vänner. En vacker dag vill jag bli en konstnär.

Idag träffade jag mamma, vi hade trevligt och bråkade inte en enda gång. Hon berättade bra nyheter och jag är så lättad att julen kan få komma idag om den så vill.

Bitter. Bitter. Bitter. Det är väl lite utav min personlighet. Men nu är jag Bitter. Och jag har inte varit ensam. All personal har genomsyrats av en dödslängtan idag. Eller, inte dödslängtan kanske, men fan vad lågt det varit. Otroligt lågt. Mitt ljus i tunneln: Göteborg 14-16 november. Det ska bli så helvete jävla underbart. Har inte längtat såhär mycket innan.

Min syster är den bästa systern. Har spenderat tio timmar i hennes gnagarkollektiv och tvångskelat med Zombie som slutligen gav upp och gosade frivilligt. Han känner att vi är släkt. Vi har band, katten & jag. Det har varit en underbart bra dag. Hon är en undderbar människa. Det är underbart att höra hemma. Att bli förstådd. Vi har en Plan. Jag hoppas den går igenom någon gång. Jag vill ha rötter. Vill ha en plats där jag vuxit upp och kan fortsätta leva på. Vi har en Plan.