Igårkväll när min fagra schlagersessa begav sig till Scandinavium för att närvara på delfinalen passade jag på att titta på Wristcutters: a love story då min filmfantast Daniel tipsat varmt, och även tysken. Två filmkunniga män kunde ju inte ha fel tänkte jag och tryckte på play. Hade dem fel? Naturligtvis inte. Väldigt vacker film, slutet var dock lite lamt. Nästa film på tur är Juno. Jag vet, jag är sen.

Ikväll åker min pojkvän hem till Skåne igen. Det kommer nog bli lite ensamt i mitt klaustrofobiskt lilla rum. Han lämnar som tröst sin förvånansvärt manliga doft i mina lakan.