När jag åkte bussen hem (det var kallt, jag frös, och hade en massa smutsig arbetstvätt att bära på) gick där på en kille två hållplatser senare. Innan bussen hinner köra går han fram till chauffören och säger "det låg en väska på min plats, jag tror att det kan vara damens som gick av, skulle du kunna stanna så jag kan springa ifatt henne?" på vilket busschauffören säger ja. Killen RUSAR ut, ger väskan till tanten som tacksamt kramar om honom av förvåning och han springer tillbaka till bussen, och säger "tack så jättemycket för att du stannade, verkligen skitsnällt" till chaffisen. Jag blev rörd. Att vara så osjälvisk, och sedan säga TACK till någon, när det var han som var hjälten.