Imorse, klockan 06:56 för att vara exakt fullkomligt BANKADE någon på min dörr. Jag mummlar något ohörbart och in kommer Frits, full som tio kastruller.

"är du vaken? så bra. kan jag sitta här och prata lite med dig?"
- jag ska upp om 1½ h, Frits.
"jaja, men jag ska vara tyst"

Sen låg han och pratade konstant tills jag skulle upp. Favoritreplik "vad var det du var ledsen för innan? jag kan skeda med dig om du vill" "JAG ÄR INTE SUGEN LÄNGRE, FRITS" och under hela samtalets gång fick han dra täcket från munnen på mig så han kunde höra vad jag sa "nu försvann du lite, vad sa du?" Haha, mest otippade morgonen ever. Sen kommer jag hem från jobbet och finner Linus, Anna och Frits liggandes i Malvas säng. Kul att komma hem till allt utom sin sambo haha. Det har varit en härlig hängdag och nu skall jag och Mia bege oss hem till Anna på preparty sen Retro. (Jag fick sovmorgon till 13.00 imorgon, länge leve)

Skedens farfar fyller år. Ha ha ha. För varför skulle det få slå in? Jag var ju direkt löjlig som trodde annat. Jag är på fruktansvärt dåligt humör och ska gå och lägga mig. Imorgon har Frits och Anna lovat att gå ut med mig.

Kvällen tog en sjuk vändning med ett enda sms. Nu har jag tydligen skedsällskap i någon vecka. HE HE.

Jag har klockat. Det tar Anna-Maria 2 h 12 min att sminka sig. Jag förstår inte. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det kan ta så lång tid. Om vi ska göra henne rättvisa har hon tagit fem rökpauser under tiden á 5 min. Alltså har det ändå tagit henne över 1½ h. Imponerande. Fascinerande.

Anna-Maria är här. Livet är så himla fint då, när hon är på gångavstånd. Då är livet så fruktansvärt fint. Vi ska göra stan imorgon. Hon, jag och halsmandeln. Malvababy gick nyss och la sig och vi spelar Sittin' on a fence med Stones och Thirteen med Big Star, varvat med Hellströms cover 13 på låg volym.
Tradera gjorde oss tjänsten att forsla hit Riskakan för 1 kr. Det är ett finanskrispris jag kan gå med på. Tack SJ, tack Tradera.

Jag har börjat tradera igen. Börjar man tradera, gott folk, så kan man inte sluta. Jag traderar skor. Om man tänker länge och väl på det så är det mest sommarskor, alltså är det framförhållning till sommaren. Ekonomiskt! Inte slösaktigt!

När jag packade upp mina 70 filmer kommer Malva trippandes och säger "my, jag har ju också.. en.. film, den kan ju också stå där på hyllan.." hahahahahahah. åh. så himla roligt.

Idag städade vi Kiviksgatan och fick en skymt av vad som skall bo där istället för Oss. Hon var inte värd Kiviksgatan, det såg vi. Men what to do, what to do. Nu är jag officiellt inflyttad och chokladpuddingen står i kylen. Vi kom nyss hem från ett trevligt Mia och Klara maraton hos Annie och överlägger om vi ska ta med oss chokladpuddingen hem till Frits.

Debaser förra helgen. Jag verkar inte ha några former what so ever. Men åh, en så fin kväll.

Jaha, idag flyttar jag. Vi. Karolina, Malva och jag. Alla mina ägodelar står i diverse packlösningar i vardagsrummet och väntar på sitt nya hem. Det känns väldigt konstigt. Sorgligt och otroligt tomt. Men nu går vi mot nya tider. Vi hoppas att flytten går bra nu, eller hur mina vänner?

Idag var en händelserik dag på jobbet. Både prins Carl Filip och min ack så älskade Jens Lapidus var där. När jag insåg att det var Jens i egen hög person började jag svamla och mumla rinkebysvenska samtidigt som jag försökte låta intelligent med ett rikt ordförråd. Allt gick åt helvete, naturligtvis. Ulla försökte ta smygbilder på prisen samtidigt som hon muttrade "mamma kommer ju bli så glad, men man borde ju fråga. måste han röra sig hela tiden, blir ju suddigt. fan, man borde fråga om lov, egentligen. men han borde ju vara van, jag tror ingen annan frågar heller. han borde ju ha råd att klä sig lite snyggare, tycker man. fan nu såg han mig. helvete." och Madelen skuttade runt i korridoren och trallade "prinsen, PRINSEN, såg du prinsen, My? ful keps, ja. Men ändå P R I N S E N."

Och ja, man behöver ha någon slags rubbning för att kunna jobba på Sturup.

Jag läste ut Obamas memoarer Min far hade en dröm igår, förresten. Hade han inte blivit president kunde han sannerligen ha blivit en fantastisk författare eller journalist. Jag övervägde att börja läsa klassikern Don Quijote (då jag skäms över att inte redan ha gjort det) men bestämde mig för att vidga vyerna ytterligare och har så börjat på Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Har endast hört gott om honom, och ser fram emot världen jag nu beger mig in i.

Statement: Att betala räkningar suger livslusten ur mig. Man får kolsvart på vitt hur lite pengar man Egentligen har. Vuxenlivet - My: 1-0

Jag ligger i sängen och äter banan och lyssnar på Aretha Franklin och väntar på att det nya avsnittet av Gossip ska bli färdigt. Nackdelen med att sitta på mobilt bredband är att det inte tar tio minuter längre. Numera är det "estimated time: 3 years 16 hours"

Nu ska jag ner och handla något med choklad och pallra mig hem till storasyster för att försöka överleva hela Ed Wood. We'll see about that.

Mi och jag kunde nyss konstatera att det händer förbannat mycket roliga saker det här året. Och att vi, med lite viljestyrka, kan klara av alltihop. Gud, giv mig styrka.

Det är inte första gången jag trillat hem, full som en kastrull, och tubat något helt obegripligt. Inatt hade jag tubat Goodbye my lover (som ju vanligtvis är min bästa förfestlåt) och somnat. Vad tänkte jag? Vad kände jag? Kände jag?

Igår var så BRA. MGMT - kids. ÅH så bra, ÅH så nöjd, ÅH vilken huvudvärk. Jag önskar mer än någonsin att jag hade kunnat ta med mig mitt täcke till jobbet. Verkligen asbra utgång igår

Empty roomS, empty heart.

Jag är avundsjuk på Karolina, av två enkla anledningar. 1: hon är i Gävle. 2: hon skall utforska det lilla uteliv Gävle erbjuder MED någon. Men jag älskar dig, baby, och unnar dig det - egentligen.

Marianne har flyttat ut. Det är tomt, bokstavligt talat. Jag flyr den nu omöblerade lägenheten och går till Debaser och dansar bort tomheten. Mina fötter avskyr mig och min plånbok slutade prata med mig för flera dagar sedan.

Det är slut. The Twilight Saga är slut. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga. Jag gråter inte över slutet i sig längre, jag gråter över att det är slutet. Jag ler, känner mig tom, gråter, och är lycklig mitt i all absurd sorg som genomsköljer mig.

Åh, det är svårt. Så himla svårt. Jag har bara haft min fina, underbara, fantastiska bok i två dagar och har bara 50 sidor kvar att leva på. VEM KAN LEVA PÅ 50 SIDOR? Jag pendlar mellan att slänga boken ifrån mig (för att spara sidor, spara liv) och slänga mig efter den direkt igen för att jag helt enkelt inte står ut med att inte vara med dem. Stå vid deras sida. Tänk så dör alla. TÄNK SÅ DÖR ALLA. Vad gör jag då? ÅH. Att 800 sidor kunde försvinna så himla fort.

Igår dansade jag och Malva till oss skoskav och bakfylla på Debaser. Men det var fantastiskt trevligt, verkligen fantastiskt trevligt. En Bra Kväll. För att bara ha gått halva månaden är jag verkligt nöjd med januari och det Nya Året än så länge. Vi hejar på att det fortsätter såhär, gott folk. Nu ska jag och min färska lön gå och handla frulle. Ikväll ska jag gosa med Zombie.

Vi har kommit hem från Stockholm och på diskbänken låg Avin och väntade på mig. Skuttade med glada steg till ICA och hämtade vad som kommer vara min bästa vän i ett par dagar; sista boken i Twilight-serien och sprang hem.

Stockholm var underbart. Oscar har fantastiska vänner och jag har fått lära mig den hårda vägen att toalettbesök i huvudstäder helt enkelt kostar fenomenalt mycket - varje gång.

Nu är jag fattig, kan man säga, trots att jag får lön imorgon. Men ikväll väljer jag att glömma detta faktum och tänker dansa in mina nya fina skor på Debaser med Malva och Sara.

Nu har Marianne, Oscar och jag ätit semlor samt druckit kaffe och champagne. Nu sover samboskapet och "vi andra" lyssnar på musik som vi vet att Marianne ändå inte gillar. Vi ska gå upp om 3 timmar och har kommit fram till att vi antagligen inte kommer "gå upp", vi kommer bara "gå". Varken mer eller mindre. Jag kommer inte att få läsa den sista boken i Twilight-serien på tåget. Den anländer imorgon, såklart.

Hej då Malmö, Hej Stockholm.

Jag deppar till världens kanske bästa livespelning genom tiderna. Jag vet inte ens varför jag är så låg. Det kan vara för att min bok inte kommit, eller så beror det på att Mi och jag känner alldeles för lika nu för tiden och hon råkar vara låg. Jag vet inte. Jag ska fortsätta lyssna och kanske läsa. Något annat än Min Bok, som inte kommer.

HYSTERIA WHEN YOU'RE NEAR

Idag ska jag till jobbet. Det känns som att jag inte jobbat på flera veckor. Det känns skönt. Jag vill inte jobba idag. Eller, nej, det vill jag inte. Min bok är försenad dessutom, jag hoppas så den hinner komma till Stockholm.

I AM SO VERY VERY HAPPY, SO PLEASE HURT ME

Jag är fortfarande sjuk till döden. Att tvätta blir så fruktansvärt mycket svårare när man är förkyld och döende. Min schlagersessa är på besök och dricker kaffe och te med mitt sjuka jag. Jag är årets (jaja, fjolårets då, eftersom vi inte hunnit så långt på 2k9 än) stoltaste låtsasmamma, min lilla bög klarade uppskrivningen. Skumpa i Stockholm!

Ny upptäckt; snyter man sig för mycket kräks man. I alla fall jag. Har spenderat en halvtimme på toaletten och är nu uttorkad och yr och har fått en grandios huvudvärk. Helt seriöst, det ÄR så synd om mig.

Spotify gör det så svårt att lyssna på musik. Jag vet nu att urvalet är näst intill oändligt, och just därför kan jag inte komma på en enda låt jag vill lyssna på tills jag somnar.

Denna förkylningen suger. SUGER. Jag är döende, sanna mina ord.

Jag tänker börja om. Nu.

Nyår var fint, mysigt och väldigt trevligt. Jag har även invigt det nya året med en dunderförkylning. Syster och jag hade en mysig kväll ikväll och bestämde oss tjugo minuter i midnatt för att gå till Midhem och äta Mcdonalds. 2009 = hälsoåret?