Göteborg var helt underbart. Yoyos fest var ett under av dimma och närhet och finhet. Känner mig konstigt helhalv. Jag fullkomligt älskar att gå av tåget och mötas av vänner som är så olika mig men som bara smälter in i mig på några få minuter och allt känns så fullkomligt undebart. Jag har skrattat så jag gråtit denna helgen. Livet har varit så jävla helvetes FINT. Det var skönt att komma hem. Men jag vet inte, borta bra hemma bäst hemma bra borta bäst? Vad är hemma, ens?

Bilder kommer snart.