Seas too far to reach

Jag saknar pappa. Jag vill kunna krama honom och säga att jag saknar honom.
Bara en endaste gång.
Höra hans röst en gång till.
Känna pappadoften en gång till.
Fira jul med honom en gång till.
Beundra hans pepparkakshus en gång till.
Äta hans mat en gång till.
Höra honom vissla en gång till.
Se öronvargen en gång till.
Skratta med honom en gång till.
Uppskatta honom en gång till.
Berätta hur mycket han betyder för mig en gång till.
Höra hans skämt en gång till.
Gå till hans lägenhet och se honom öppna dörren en gång till.
Lyssna på vinyler med honom en gång till.
Klia honom på ryggen en gång till.
Se Karl Bertil Jonssons julafton med honom en gång till.
Bugga med honom en gång till.
Få bokundervisning av honom en gång till.
Bli utskälld av honom en gång till.
Bli kallad Mysan av honom en gång till.
Få beröm av honom en gång till.

Jag förtränger det, det blir min död om jag inte förtränger hur jävla ont det gör. Det får inte bli min vardag för då går jag under.
Jag vill slippa inse att han aldrig kommer tillbaka och jag vill slippa glömma bort det för att sedan bli påmind igen.

När jag åkte bussen hem (det var kallt, jag frös, och hade en massa smutsig arbetstvätt att bära på) gick där på en kille två hållplatser senare. Innan bussen hinner köra går han fram till chauffören och säger "det låg en väska på min plats, jag tror att det kan vara damens som gick av, skulle du kunna stanna så jag kan springa ifatt henne?" på vilket busschauffören säger ja. Killen RUSAR ut, ger väskan till tanten som tacksamt kramar om honom av förvåning och han springer tillbaka till bussen, och säger "tack så jättemycket för att du stannade, verkligen skitsnällt" till chaffisen. Jag blev rörd. Att vara så osjälvisk, och sedan säga TACK till någon, när det var han som var hjälten.

Call in the backup and the backup comes
Nobody can help you if you won't
Inside your chest your heart is just hurt
Behind your eyes a need replaced a want

Allt gott jag sa om att jobba är tillbakataget och glömt, okej? Mina fötter är inte vana vid att stå på betong golv i 10-15 timmar. Min kropp är inte van öht. Jag var helt död när jag kom hem igår, idag är lite bättre men fan inte mycket. Foten är arg på mig och jag är arg på Sterling och dess konkurs.
Jag har kommit på mig själv med att längta till julen. Inte julafton, men alla dagarna runt omkring julafton. Advent, julmarknader, bak och mat, glögg, tända ljus, dofterna. I år ska bli en fin jul, det har jag bestämt.

Don't fall in love with everyone you see

Imorgon skall jag återgå till Livet. Eller helvetet. Det beror sig på hur man är som människa. Vanligtvis är jag det till hälften tomma glaset men just nu känner jag mig tvärtom. Jag är uttråkad, kan tv tablån utantill och har inga fler serier att hamstra. Det ska bli skönt att jobba igen, träffa människor, hata människor, stressas av människor, UNDERBART! Foten är inte riktigt vän med mig än, men det får gå ändå. Jag har till och med en mobiltelefon igen, vänner! Hittade en gammal stackare som får duga tills jag varit med den andra på hälsokur.

Jag och foten har skyllt på regnet för vårt beteende. Vi har sedan tidig förmiddag tittat på film och serier utan något vidare avbrott. Det började med Pocahontas tätt följt av Rainman som ersattes av ett avsnitt Pushing Daisies som avlöstes av Virgin Suicides. Nu sitter vi i skrivande stund med Gilmore Girls s02e07 på paus. Vi har övervägt att äta något om en stund.

Mellan de sju Gilmore avsnitten har jag hört att grannen nog blivit dumpad, av musiken att dömma. Tjejen har spelat minst 100 klassiska sörjelåtar för brutet förhållande. Vi lider med henne, foten och jag.

Igår var en mycket trevlig dag och kväll. Det är strålande solsken ute, vädret på dotan säger mig att graderna är hela 12c. Enastående. Min fot är dock öm utav bara helvete sen gårdagen och jag stannade inne när min bättre hälft bestämde sig för att en promenad är det enda rätta.

Det har kommit en ny funktion, som inte är bra. Det står hur många som "följer" min blogg. Personligen får jag ont i magen. (jo, ni får naturligtvis följa min blogg. Det är inte er det är fel på, det är mig) Är det inte charmen med bloggar, att man inte vet huruvida någon följer den eller inte? Att man inte vet om man skriver för sig själv eller halva jordklotet (nåja..)

Idag var foten, jag och Marianne på stan. Det var tänkt att vi skulle se den nya utställningen på konsthallen, om där nu funnits någon ny utställning att se. Åt en god soppa och drack en halv kopp kaffe när vi nu ändå var där. Sen haltade jag, foten och Marianne vidare och jag fick det svart på vitt att förälskelsen mellan den grå koftan på filippa K och mig aldrig kommer bli något. Ännu en orsak att addera till min inget-godis-igen-någonsin-diet.

Vi ska ha filmkväll varje kväll (jo, vi har ett liv. vi har det) och bli välsedda cineaster så småningom.

Foten är väldigt blå, märkte jag idag. Den känns dock lite bättre. Så idag skall jag möta upp Marianne utanför konsthallen. Efter att ha sett gräsliga bilder från personalfesten har jag insett att jag verkligen måste gå ner i vikt. Det var en upplevelse jag verkligen kunde varit utan. Jag såg förskräcklig ut.

Med hjälp av min goda och nyfikade vän Malva, har vi hittat en Fin Bit. Detta är så fint att självaste Mozart skulle resa sig ur graven och göra sitt livs djupaste bugning. Ane Brun har alltså gjort en cover på True Colors. Detta är en Fin Bit. Detta är Vackert.
Hon var här och fikade idag, rödtotten. Det var väldigt trevligt. Och oväntat. Och trevligt. Undertecknad är utan mobiltelefon också, föresten.

WE PUT FOOD IN THERE

Jag har en rutin när jag när går in på webben. Först läser jag igenom mina bloggar sen besöker jag mina comunities. Det som slår mig är att alla mina bloggar har börjat skriva allt mer sällan. Jag undrar om de förstår vad dem utsätter mig för?

Nu är jag klar med vad som finns att finna av Californication. Har en ny serie på gång, som jag har stora förhoppningar på. När man har pratat med Daniel i fem minuter har man helt plötsligt tolv serier på nedladdning. Till skillnad från vanliga dagar, är jag sjukskriven och har hur mycket tid som helst. Nu blev Breaking Bad e02-06 klart. Och jag har till och med dammsugat!

Ibland är det bra att ha en creddig låtsaspojkvän. Jag har nu inlogg till en sida där jag kan hitta i princip alla filmer och serier jag inte lyckas få ner utan creddigt medlemskap på någon geeksida. Nu är min sjukskrivning SÅ mycket trevligare.

Another world är underbart vacker. Helt otroligt underbart vacker.

Förresten, glömde i all min smärta att Karolina är värd världens största medalj efter igår. Kvinnan följde mig, sympati haltade, och höll sin skadade väninna sällskap på ett värdelöst sjukhus i många timmar, EFTER att i princip ha burit in samma väninna i soffan under natten då hon fann henne sittandes på köksgolvet med ett paket frusen broccoli i ett kanske inte allt för nyktert tillstånd. I owe you one!

Personalfesten slutade med att jag stukade foten och satt på akuten hela dagen igår och fick en sjukskrining på en vecka. Ljushuvudet till läkare råkade bara skriva fel namn och personummer. Underbart.

Just nu läser jag tre böcker samtidigt. Den ena vill jag bara bli klar med så jag slipper den sen. Den andra tävlar med den tredje och busshalvtimmen känns så kort helt plötsligt. Nåja.
Idag var det löning och jag firade det med att... jobba. Idag har jag haft en av mina kolsvarta dagar. Verkligen en enorm tunnel utan ett slut. Alla var jättegulliga och gjorde allt för att jag inte skulle börja gråta och ja, de är fina, många av mina arbetskamrater.

Amel inveg mina mottagna filer. Med Olle Ljungströms Nåt för dom som väntar. Fint. Nu ska jag snart till jobbet.

Så sitter jag här med mitt hundrade inlägg och vet inte vad jag ska göra av det. Sitter i firande stund på sambons dator, då hon förtjust småfnissar till SATC the movie på min. Både två ser nog ytterst söta ut med våra koppar i högsta hugg och roade blickar. Har nyss läst igenom ÖVNINGSUPPGIFT 4, som hon ska lämna in imorgon, och hela mitt jag fylls av enorm stolthet över att vara hennes vän. Hon är en fantastisk människa med förvånande syn. Mitt etthundrade inlägg handlar alltså om människan jag skulle kunna dö för. Jag vet att jag säkert säger sånt ofta, men om alla tänker efter har Marianne alltid varit det bästa man kan jämföras med, enligt mig. På tjugo år har jag nog hunnit med minst dubbelt så många bästa vänner, men hon har varit med under alla långa och delvis förjävliga år, och är fortfarande den människa jag vill prata med när hela jag vänds ut och in och inte kan andas, se, eller tänka på egen hand. Då finns hon där. Med mer klokhet än vad som rimligtvis bör rymmas i en så otroligt smal kropp. Och så andas jag i en vecka till. Hon är min bättre hälft och jag älskar henne villkorslöst. Sov gott, mina vänner.

Satt uppe till sent och läste ut Fight Club. Mirakulöst bra. Läs den. Jag är fascinerad och förvånad. Nu tankar jag filmen. Jag har ny dota föresten, jag älskar den och vi lär vara gifta om en vecka. Heh. Händer förhoppningsvis mkt i november. Det håller vi en tumme för. Gårdagen andra roligaste, på vårt diskmedel står det "endast för professionell användning" haha. Det finns alltså oproffessionell diskning. Fascinerande.

Jag läser Fight Club. Bra skit. Läs den. Däremot var P.S i love you värdelös. Jag skiter i att hon är en viktig dotter i Island och jag ger blanka fan i att någon i westlife är hennes svåger. Den var skit. Riktigt skit.

Det skär i mitt hjärta att somliga läser Blondinbella. Läs en bok, det ger dig mer! (Jag älskar dig ändå, Karolina) Dagens underbara kommentar "jag kan inte se på höger när jag skrattar" somliga på mitt jobb är underbara. Personalfest på fredag. Tjoho!

Jag har en wallowdag idag, eller, jag har haft det. Jag vaknade av att minst tre olika borrmaskiner jobbade utanför mitt fönster, satte på kaffe och tittade på jättemkt gilmore. Nu ska jag snart till jobbet. Och jag har snart sett om hela säsong ännu en gång. Jag vill ha tvåan, gå vidare. Kanske skulle jag... Nej, jag är nog världens mest oekonomiska person. Jag kan serien utantill och bör inte lägga pengar på en säsong jag kan spela upp utan någon som helst hjälp. Synd att jag inte besitter några skådespelartalanger. Cigg på det, sen duscha, sen jobba.

Min dator har kommit, på mindre än ett dygn! Det kniviga är att jag såklart inte är ledig igen förrän på måndag. Jag hatar att vänta. Vänta är inte min grej. Vänta är min värsta ovän.

Idag har vi köpt dator. Nej, jag minns inte märket och ja, jag vet att det är skrattretande. Jag älskar min bror, mycket mycket mycket. Nu ska jag på dejt med Lorelai och Rory

Jag ställde klockan på tidigt, drack kaffe och åt min sedvanliga fil med müsli, russin och valnötter och sedan satte jag mig och tittade på Gilmore. Jag vet, jag vet. Jag har sett säsong ett minst femton gånger och kan alla repliker utantill men skrattar fortfarande lika mycket och gråter fortfarande lika hysteriskt. Idag kommer min bror, idag kanske jag beställer en ny dator. Ye-ay!

I've got holes in my jeans
But what's worse they're in my head too

I'm so tired with my holes
And I'm sorry I got you involved

I'm so sorry I got you involved

http://www.youtube.com/watch?v=trDCCXngdCk&feature=related , kommer på mig själv med att bli rörd.

Idag blev en riktigt bra dag. Pia och jag åkte och köpte sjukt dyra och fula och tunga arbetskor (som företaget tack och lov får stå för), sen fikade vi ett par timmar (som vi även den skall försöka få finansierad av företaget). Efter det körde den vänliga själen mig till möllan där jag mötte upp fint umgänge och var lite bitter med mkt cigg. Sen följde jag Malva hem och in och åt fil och sa hej till Annie och sedan tittade vi på tjocka människor i vad som kändes som en evighet och nu känner jag inte fullt så stor som när jag vaknade. Bra dag.

Nu är jag inne på min femte cigg och filmen var väl sådär. Fin, men sådär ändå. Jag blev akut nere.

02:55 somnade jag ifrån den sista halvtimmen av en förlorad värld. Det var alltså detta jag åtgärdade imorse med öm nacke och stel kropp. Nu är den slut. En fantastiskt vacker serie. Jag undrar om filmen kan mäta sig med detta. Nu ska jag se filmen som medföljde senaste Plaza. Med skaparna bakom Sideways kan det ju inte gå helt fel. King of California, here i come.

Läste nyss igenom senaste numret av Filter och avslutade med numrets guldkorn, Oasisintervjun. Och här sitter jag, nyläst och inspirerad och vill lyssna på en Oasis skiva. Varför äger jag då ingen? Det förvånar mig, jag har alltid känt mig som någon som har en liten Oasis bland alla hundra skivor jag faktiskt äger. Visst, över hälften är kvar hemma hos mamma, men det är det faktum att jag vet att jag verkligen inte äger en som gör mig lite ledsen. Nu får jag youtuba diverse låtar och det är, som ni säkert förstår, inte alls lika tillfredställande. Här behövs det en cigg på den oförskämt soliga balkongen. (Marianne lever, så ni vet.)

Jag smög mig in i hemmet för en halvtimme sen i tron att samboskapet sov, men sängen är tom och datorn är borta. Antingen har hon lämnat mig för någon annan, eller så besöker hon familjen, eller så har hon somnat på biblioteket och vaknar upp med tusch i hela ansiktet, eller så har hon blivit kidnappad och Marianne: om du inte är död och läser detta, när kommer du hem igen?

I've got hugs for you if you were born in the 80s

Igårkväll skulle vi urarta. Nog talat om det. Idag ligger jag i matkoma. Vi bunkrade upp inför idag igår när vi kom hem från köpenhamn. Det tackar vi oss själva för. Har sett x antal avsnitt av En förlorad värld och njuter av att kunna göra absolut ingenting. Pizzan har redan hunnit bli god vän med resten av min mage och jag kan räkna med en viktökning efter dagens matintag. Lena och min framtida make Orup är på TV. Måste säga att jag är besviken. Såg även s02e05 av gossip idag och vet inte om också det bestämt sig för att urarta. Tiden får avgöra. TIO DAGAR TILL LÖN!

Hemkommen från en hektisk och jobbig dag på jobbet. Det ska bli alldeles otoligt skönt med helg, en helg som har mycket att erbjuda, dessutom. Jesusljuset har kommit fram i vardagsrummet. Jag saknar min lilla riskaka. Är det förresten inte helt sjukt att det redan är ny månad och bara lite mer än två månder till jul? Jag tycker det. Jättesjukt.