Jag har alltid beundrat storstads cyklister i smyg. Inofficiellt tror jag att de är suicida. Vem vågar annars cykla bredvid en lastbil, än mindre mitt emellan två? Fast jag har ju alltid varit lite trafikfeg. Jag sitter med en värmemask. Väldigt... olikt mig. Väldigt skönt dock. Samboskapet är på olika håll och jag myser med Counting Crows. Borde väl tvätta av masken och gå och lägga mig.