onsdag 17 februari 2010


Sista dagen i Palolem, imorgon drar vi vidare fran Goa till Hampi!
Igar var vi pa jeepsafari och badade i vattenfall (naja, jag badade som om jag aldrig sett vatten forut, Pia doppade sig och sen snabbt upp igen). Jag var som ett barn pa julafton och kunde inte sluta le. Nar aporna kom klattrandes ner for berget for att ata notter ur handerna pa mig visste jag inte till mig av lojlig fortjusning och fick uppbringa allt mitt forstand for att inte borja klappa i handerna.

Naturligtvis har en hel manad utan olyckor varit pa tok for konstigt for att vara jag, alltsa sag jag till att dratta omkull pa klipporna pa vag tillbaka till jeepen efter vattenfallen. Jag lyckades radda min ol men skrapade upp hela vanster vad och holl pa att forlora en tanagel (typiskt mig att tanka "dar rok solbrannan" direkt). Efter det holl guiden mig snallt i handen HELA vagen tillbaka, livradd for att jag skulle trilla omkull igen. Det gjorde han val i och for sig ratt i, han har nog traffat fler olycksfaglar an mig i sina dar.

Vi ser fram emot att aka vidare, aven om vi ar ganska sakra pa att vi kommer atervanda till Palolem innan vi flyger hem fran Delhi. Det ar verkligen paradiset pa jorden och jag skulle kunna stanna har foralltid.
Det skall bli bade fruktansvart och lite intressant att aka nattbuss i Indien. Med SOVSATEN. Det har vi for guds skull inte ens i Sverige, val? Sovplats pa bussar? Jag undrar hur i allsin dar det gar till, och gissar pa att ett sate som ar nerfallbart raknas som sovplats. Det ar en lyx har, kan jag lova. Vi far helt enkelt se! Men 10 timmars bussresa lar vara fruktansvart fran borjan till slut, det ar vi ganska sakra pa.

Det enda jag saknar i Sverige just nu ar ett dussin personer och min kaffekokare. Aldrig har jag langtat sa mycket efter svenskt kaffe i hela mitt liv, och kommer aldrig mer skratta at "finns det svenskt kaffe pa hotellet" nar jag ser Sallskapsresan. Jag forstar henne SA val, och onskar att svaret pa fragan var JA aven har i Indien.

Nu skall vi bege oss ner pa stranden och ata middag med var tysk-engelska van Monika!

2 kommentarer:

Tess sa...

Hahaha, underbara du och ditt uppskrapade ben. <3 Jag kunde inte låta bli att le.

chrille sa...

naaw, kaffe! haha!