Jag och den läckra blondinen nedanför här har nyss avslutat veckans pangkaksfest och jag befinner mig i en koma utan dess like. Jag ska upp om fem timmar för att jobba min sista arbetsdag och det känns minst sagt overkligt. Tänk, jag ska inte åka till Sturup en endaste gång på över två månader efter imorgon. Hade jag inte haft så lätt för att få blåmärken (och så svårt för att få dem att försvinna) hade jag nypt mig i armen ett par gånger till.

Nu ska jag välja ut vilka böcker som får följa med på min resa sen skall jag försöka göra vad jag inte kunnat på över en vecka: sova.