Om 5 timmar och 27 minuter är det dags för Fuglesangs tredje och sista försök att ta sig upp bland stjärnor och kometer. Jag kan inte riktigt förklara varför detta fascinerar mig så mycket. Vanligtvis tycker jag att rymdgubbar och spacemat är ofantligt tråkigt att veta något om. Men just Fuglesang, han har något han. Sen är jag å andra sidan en särdeles stark pessimist och tror naturligtvis inte att det lilla rymskeppet kommer lämna plattan - och känner en pervers glädje inför detta.

Charlottes söta lilla rara pojkvän David övernattar på vår soffa tills lördag. Malva sover borta. Och här ligger jag i min säng och peppar en rymdfärd som antagligen uteblir. Inget är som det ska på södra förstadsgatan 119.