Min buss med mål Malmö går om två timmar och det gör ont i mig att jag inte har hunnit träffa Melanie. Men, det innebär bara att jag måste åka upp snart igen!

Det är svårt att beskriva Way Out West i ord. Hur förklarar man det obeskrivliga i att The Knife gästade Röyksopp? Eller att Vampire Weekend gjorde festivalens bästa spelning näst efter Band of Horses? Att jag såg skägget i ett hav av flera tusen människor men lik förbannat inte sa hej? Att Göteborgs Symfoniorkester gjorde ett fantastiskt vackert jobb tillsammans med Antony men förtog det hela lite? Att jag är ett par skor fattigare för Gud bestämde sig för att leka rövare med vädret men att det inte gör något för Olle Ljungström var så fin? Att Dead Prez var FAB? Och hur förklarar man för någon att det var värt att sitta och vänta i två timmar i en kyrka (när man är livrädd för dem) för att få se Andrew Bird?
Jag vet inte, men fan i helvete vilken jävla kalasfestival det blev!

Jag är så otroligt glad. Nästan genomlycklig. Nu ska jag åka hem till mitt Malmö, se Ternheim och sedan peppa Coldplay i Stockholm på lördag. Med ett lätt hjärta - om än något tomt.