torsdag 24 december 2009

Hur jag än kämpat emot är det lik förbannat julafton, och hur jag än slåss och skriker och skjuter så är det fortfarande 4 år sen imorgon. Fyra år låter som en evighet, visst gör det? Det känns som igår och ändå har jag inte hört din röst på fyra år. Det är mer än tusen dagar. Det känns som ljusår och sekunder och det exploderar överallt i mitt huvud och jag vill svartlägga världen en stund och vakna i januari.

1 kommentar:

sandra sa...

Jag finns alltid här för dig mitt hjärta, ovasett vad... Jag känner smärtan med dig. Det finns inget värre än att mista någon som står en nära. Du & jag... <3