Nu sitter jag sömndrucken i soffan och lyssnar på Bon Iver och intar min andra kopp kaffe, tänker att livet är ett förunderligt hittepå. Och just nu trivs jag i allt detta förunderliga och jävliga och nästliga. Angående min svinis så kan jag tala om att det fortfarande är svinis. Nej, ingen läkare har bekräftat detta, men ta mig tusan om jag inte själv skulle kunna känna om jag har svinis eller inte. DET ÄR KLART ATT JAG HAR SVINIS. Så, nu tycker vi synd om My. Bra, just så, fortsätt så!
Nu: The Reader.