Nu kom världens mest underbara pappa Kvist. Och plötsligt känner jag mig lika vilse i psykologi termerna som jag gjorde igår kväll när Anna P bjöd på (världens godaste) middag och Frits satt och slängde en massa Aristotoles och Platon omkring sig. Men han är underbar, pappa Kvist. Alla borde ha en Göran Kvist i sitt liv. Jag är tacksam över att själv ha det.