Ett hål i mitt hjärta

Klockan elva hämtade Oscar med tillhörande pappa mig på Dalaplan. Målet var Malmö C, där mitt hjärta skulle förlora lite kraft och ett par kugghjul det gjort sig ytterst förtjust i. I två timmar kedjerökte vi på trappan, drack kaffe och dömde ut varenda gosse som gick förbi med "ja tack" eller "nej för helvete". Jag valde att inte tänka på vad som väntade mig och hatade i tysthet klockan för att den valt att fungera idag av alla dagar. Inte ens en försening kunde han ge mig, Gudjäveln.
När jag hjälpte min schlagersessa på tåget med sina förklarligt tunga väskor tänkte jag "det här går bra det här går bra det här går bra", sen kramade han mig och jag tänkte "det här går bra det här går bra det här går bra" och när jag gick av tåget började jag gråta. Ett stilla regn föll och vägrade sluta. Muttrande "det var väl självaste FAN" gick jag bort från tåget och bort från mina kugghjul, som fem minuter senare satte av mot Sundsvall. Det är tomt och det gör ont.