Jag har likt en tyrann utsett mig till Pias privata bibliotekarie. Hon har inte mycket annat att välja på än att lägga sitt öde i mina (vad jag vill tro) kompetenta händer. Jag har med denna nya (nåja, jag har kanske tvingat på henne böcker ända sedan första dagen vi träffades) uppgift i åtanke slängt mig över mina högar av böcker och sitter i skrivande stund mitt ibland dem, och förundras över att jag alls går ut genom dörren med alla dessa mästerverk i min ägo.

Mary Anns bok var för övrigt alldeles förtjusande. Nu har jag lovat en odräglig och något dum människa att läsa den förbannade Dennis Lehane. Endast Gud vet hur detta skall sluta. Håll en tumme.