Idag har varit Klibbigt. Man har kunnat ta på kletet i luften nästan. Men bara nästan. Som om Gud ville jävlas och gjorde klibbig luft med endast människohud som bevis. Äckligt. Imorgon är jag ledig och kan således sova precis hur jävla länge jag vill. Fantastiskt, så säg?
Jag insåg att jag var tvungen att välja en ny bok, trots att det kändes motigt efter Murakami. Men nu har jag och Isaac B. Singer gjort oss bekanta med varandra, alla måste ju vara vän med en Nobelpristagare, eller? Jag tror det kan bli en fin vänskap med ytterst lite moralkakor och alldels fantastiskt mycket skam och skandal.