Jag sitter i min favoritbögs hem och lyssnar på "en annan studsig poplåt", vi är nyss hemkomna från en folle bland kullarna. Jag har mot all förmodan haft en fantastiskt fin dag. Solig. Mamma och jag var på Ulf Lundells konstutställning på magasinet. Bipolärt med en släng av ljus. Jag köpte Sonetter av Shakespeare illustrerad av Uffe själv. Mamma kallde mig "kapitalisten i familjen som köper en bok för 250 kronor utan att blinka". Jag har valt att se det som en komplimang. Hon älskar ju den försupne bittergubben. Så mycket att hon köpte hans skiva i julklapp åt sig själv för en herrans massa år sedan, som pappa resolut slängde i smyg en vecka senare när mamma inte såg på. För henne är det fortfarande ett mysterium vart Uffe tog vägen och jag har inte hjärta att besudla min arma faders minne med sanningen.