Min dator har gått loco sen jag försökte installera Super Mario för PC på polska. Man kan ju tro att jag skulle anat ugglor i mossen men jag tänkte väl mest att polacker också gillar Super Mario. Nu har jag tolvtusen virus och en mycket ledsen dator som inte får använda youtube, google eller Den här datorn. Alltså en ganska ofunktionell dator. Men idag verkar vi ha en bra dag! Det firar jag med ännu en cigg med min fina Anna. (Flo och jag har en paus. Nu har jag försökt klara level 6 på tok för länge för att mitt ego ska klara mer)

Bjuder på en fin bild från min nationspremiär. Det var en fin kväll. Och billig öl. Som i och för sig var gratis.

När jag kom hem från Årets Mest Händelselösa Arbetsdag stod Anna och lagade mat, och vilken mat sedan! Jag åt så jag sprack och jag sprack och jag åt och så höll vi på tills det blev efterrätt och vi nästan skämdes över vårt beteende. När det slog oss att det ändå bara var vi två fortsatte vi vår hejdlösa matfest och avrundade med cigg i sängen tillsammans med Harald and Maud. Fint stycke film, det är nästan så jag vill tvinga er att se den.

Vad jag däremot inte vill utsätta er för är Diner Dash - Flo on the go. Jag är tillbaka i 2005 och kan inte sluta spela. Det känns som att jag tagit med mig jobbet hem - och gör ett gräsligt jobb dessutom. Jag. Kan. Inte. Klara. Level. Fem. LEVEL FEM, på ett förbannat barnspel. Det gör mig tokig. SKOGSTOKIG. Nu du, Flo, ska jag lära dig hur man är on the GO.

Jag känner mig ensam. Fruktansvärt, förintande ensam. Åh. Blä.

Säg hej till mitt nya hem!

I måndags var jag, My Lundström, på fotboll. Johan och jag åkte till Kalmar och såg AIK - Kalmar FF. Inte nog med att jag stod i klacken, skrek spontant på rätt ställen och förstod nästan allting, vi vann dessutom. Naturligtvis berodde det på mitt stöd, jag som inte kunde en enda ramsa och bara skrattade till "vi är dom som vinner mest" (eftersom dom allt som oftast förlorar.) Utöver vinsten frös jag. Jag frös som jag aldrig frusit förr.
Medlemsfesten på Folkets Hus i lördags var det värsta jag varit med om någonsin. Alla kategorier. Det var bara sent 90-tal och tjejer som inte förstått att underkläder är menade att bäras just under kläder och jag kände mig som en sur pensionär så vi flydde vid 23 och jag tror inte att jag kommer gå på så många fler fester i Emmaboda. Jag är ärrad för livet.

Nu skall jag flytta ut från Sofielundskollektivet och in hos Anna P. Istället för att tänka på hur trött jag är på att flytta runt tänker jag se det fantastiska i att få träffa Anna nästan varje dag!

Island, i love you. Jag orkar inte ens tycka synd om Malmö Aviation, SAS eller Wizzair (särskillt inte Wizz. Må ni brinna i helvetets eldar. Länge). Ni har förtjänat varenda miljon ni går back. In your face för alla förseningar ni har utsatt mig för! Jag har spenderat dagen med att må bra i solen. Och har införskaffat mitt livs första par jeansshorts och känner spontant att sommaren kan få komma när den vill! Helgen: öl med therese, småland och småland och småland.

Tack vare Island fick jag sluta tokigt tidigt idag, och tur var väl det för under normala omständigheter hade det här varit dagen då jag övat knivkastning med stockholmarna. Alltså började allt som en särdeles värdelös dag, som slutade med solskensshopping (som gav föga resultat) och en fantastiskt trevlig kväll på Retro med lag Full Frys på veckans popquiz. Jag vill inte på något vis påstå att jag glänste (förutom att jag kunde Orup-frågan och Magnus Uggla-frågan. Så mycket för indie-my...) men vi tänkte att vi satte vår ribba för nästa gång (väldigt) lågt!

Nu skall jag för första gången på mycket länge gå och lägga mig innan 00:00 (nu när lönen har kommit sitter jag inte och inväntar tolvslaget likt en nyårsfanatiker) och hoppas att hela Sverige är fyllt med islänsk vulkanaska när jag vaknar så jag är ledig imorgon!