Jag känner mig ensam. Fruktansvärt, förintande ensam. Åh. Blä.

Säg hej till mitt nya hem!

I måndags var jag, My Lundström, på fotboll. Johan och jag åkte till Kalmar och såg AIK - Kalmar FF. Inte nog med att jag stod i klacken, skrek spontant på rätt ställen och förstod nästan allting, vi vann dessutom. Naturligtvis berodde det på mitt stöd, jag som inte kunde en enda ramsa och bara skrattade till "vi är dom som vinner mest" (eftersom dom allt som oftast förlorar.) Utöver vinsten frös jag. Jag frös som jag aldrig frusit förr.
Medlemsfesten på Folkets Hus i lördags var det värsta jag varit med om någonsin. Alla kategorier. Det var bara sent 90-tal och tjejer som inte förstått att underkläder är menade att bäras just under kläder och jag kände mig som en sur pensionär så vi flydde vid 23 och jag tror inte att jag kommer gå på så många fler fester i Emmaboda. Jag är ärrad för livet.

Nu skall jag flytta ut från Sofielundskollektivet och in hos Anna P. Istället för att tänka på hur trött jag är på att flytta runt tänker jag se det fantastiska i att få träffa Anna nästan varje dag!

Island, i love you. Jag orkar inte ens tycka synd om Malmö Aviation, SAS eller Wizzair (särskillt inte Wizz. Må ni brinna i helvetets eldar. Länge). Ni har förtjänat varenda miljon ni går back. In your face för alla förseningar ni har utsatt mig för! Jag har spenderat dagen med att må bra i solen. Och har införskaffat mitt livs första par jeansshorts och känner spontant att sommaren kan få komma när den vill! Helgen: öl med therese, småland och småland och småland.

Tack vare Island fick jag sluta tokigt tidigt idag, och tur var väl det för under normala omständigheter hade det här varit dagen då jag övat knivkastning med stockholmarna. Alltså började allt som en särdeles värdelös dag, som slutade med solskensshopping (som gav föga resultat) och en fantastiskt trevlig kväll på Retro med lag Full Frys på veckans popquiz. Jag vill inte på något vis påstå att jag glänste (förutom att jag kunde Orup-frågan och Magnus Uggla-frågan. Så mycket för indie-my...) men vi tänkte att vi satte vår ribba för nästa gång (väldigt) lågt!

Nu skall jag för första gången på mycket länge gå och lägga mig innan 00:00 (nu när lönen har kommit sitter jag inte och inväntar tolvslaget likt en nyårsfanatiker) och hoppas att hela Sverige är fyllt med islänsk vulkanaska när jag vaknar så jag är ledig imorgon!

Jag kom hem från jobbet runt 21.30, får ett tokförälskat sms av Lisa och tänker att en cigg vid Sibylla kan jag väl ta innan jag går och lägger mig. Jag kan såhär i efterhand erkänna att jag mest ville se efter vad Lisa träffar för killar nu för tiden. Och han var schysst. Göteborgare och himla trevlig. Och jag har saknat henne. Fy fan vad jag insåg det när vi tog vår andra impulsöl efter ciggen mitt på Möllan. Hon är fortfarande en utav mina bästa vänner för hon förstår mig på precis samma sätt som jag fortfarande förstår henne utan att vi ens har pratat på tre år. Fina, fina du.

I wish i could be at two places at once. With you, oh with you.