Johanna och jag var ute och vandrade i Göteborg som blir mer och mer vackert för var solstråle som infinner sig (men jag saknar Malmö så att jag snart går sönder.) När vi som mest längtade efter en fikapaus med kaffe i mängder så snubblade vi förbi årets smultronställe - Hotell & Café Lilton. Med sin brittiska charm och underbara uteservering gick vi vilse i vår förtrollning och kom in bakvägen. Charmiga som vi är fick vi nybakad drömrulle med hel kanna kaffe för inga pengar alls. Jag är fortfarande lyrisk och närmast förälskad i så väl plats som personal.

Innan vi fann denna oas av lugn så drack vi en kaffe i Eriksberg och tog sedan båten (vilken min kära pojkvän rått garvade och åt ansåg att "man faktiskt inte åker") in till stan och strosade runt tills vi fann ovan nämnt paradis. Min ambition att till slut kunna vandra ensam i Göteborg utan att gå vilse samt hitta rätt utan att göra det av misstag börjar arta sig, men jag inser att jag är långt ifrån mogen att axla jobbet som guide. Vilket ju är himla synd, eftersom jag mer än gärna skulle vilja gå till Lilton på egen hand med en fantastisk bok och gott om tid inom det närmsta. Det är väl en förbaskad tur att jag fick ett visitkort där adress och telefonnummer står, i fall jag skulle gå vilse i mitt försök att hitta rätt.