Igår mådde jag dåligt. Och för en gångs skull ville jag inte under några omständigheter sitta hemma och glo och tycka synd om mig själv (kan ses som ett framsteg, eller så var det ett undantag. To be continued), msnade karolina och styre upp möte på stan en timme senare. Kom tio minuter för sent, men det är väl att vänta av en uttråkad tidsoptimist som mig. Vi bestämde att det var mat vi behövde och alltså mat vi skulle förtära. Gick runt i vad som kändes som en evighet och slutade till sist på Lilla Torg där vi åt en alldeles fantastiskt god middag. Dyr, men god. Det var vi värda. Nu sitter jag och väntar på att mina två första maskiner tvätt ska bli klara. Mår nog fortfarande värdelöst, men fikan med Oscar får bota det senare. Om inte annat för tillfället. Jag älskar mina vänner. Ni får aldrig glömma det. Jag älskar er mycket.