Jag mår illa. Och är trött. Mitt lilla ris och jag skall natta oss med en film i sedvanlig ordning, på duken ikväll: Harvey Krumpet. Istället för att åka till Johan på tisdag bestämde vi oss för att jag skall ta tåget imorgon istället. Himla bra grej, tycker jag.

Då min kamera är död och jag verkligen inte kan hitta laddaren i allt flyttkaos som råder (Anna-Marias rum ser ut som en iscensättning av Hela Havet Stormar) så får ni en bild från Babel förra fredagen istället! Stirra är det nya svarta.

Liseberg var a-w-e-s-o-m-e. Gud och jag hade ett litet samtal innan vi gick igenom entren och kom fram till att: fan, jag förtjänar väl ändå lite gött väder på min Lisebergsdebut? Tyvärr glömde vi ta ett snack om mitt öra, så den lurige jäkeln gav mig fint väder men skickade tillbaka öroninflamationen sen Indien med buller och bång. Idag hör jag inget på höger öra. Det är nice..

Idag är Dagen D. Jag skall förlora min Lisebergsoskuld, i regn. Vad är det här Gud? Är det så här vi ska ha det jämt och samt? Du kan inte hindra mig ändå, du vet ju det. Vi har redan planerat att köpa matchande ponchos och plaska runt för glatta livet. Alla hör ju att Gud bör ge mig sol. För allas säkerhet och trivsel. Trots rådande väderlek är jag mycket exalterad och förväntansfull. Kommer väl antagligen hem med en stukad fot eller ett sönderskrapat ben. Den som lever den vet!

Hänger hemma hos den här godingen och beter mig bedrövligt. För jag inte en sms-konversation så halvligger jag i soffan och gäspar med halvslutna ögon. Lite den idag - halvtjejen. Har fått oklanderligt god mat också. Åt tills jag skämdes och lyxade till det med ett par skedar B&J från värdens frys. Ambitionen var att dricka vin - jag avstyrde planen som i grunden var min egen (naturligtvis..) och har nu lyckats med bedriften att övertala till film istället. Lite den idag. Slackerstyle.

Kanske borde ta mig i min vintage krage och slänga upp lite grejer på Tradera. Cash is king, och jag är trött på att vara en simpel tjänare (kvalar in som narr snart).

DON'T YOU DIE ON ME, DEREK

Nu har jag varit framme i lite mer än ett dygn och vädret har varit lika varierande som mitt humör. Att flytta blev en enkel match när jag går av i Göteborg, fullständigt inställd på att lägga flera hundra på en taxi bara jag slipper bära en meter till, och möts av orden "min bror hämtar oss". Jag kan (såhär i efterhand) erkänna att jag var nära till tårar i det ögonblicket. Flytta aldrig mina vänner, det är bara tungt och omständigt.