Vi befinner oss efter 29 timmars tagresa och typ tusen timmars nattvatan pa mumbais station antligen i Goa. Det var aningen laskigt att sitta sig genom natten pa en station har. Inte direkt som nar vi vantade pa taget en natt i Emmaboda. Poliserna skyddade oss forvisso mot alla tiggare, men misshandlade dem sedan bakom ett plank (som inte gjorde sa mycket nytta da vi fortfarande kunde bade hora och se allt)

Vi har hittat ett mysigt litet guesthouse 10 minuter fran stranden och njuter for fulla muggar. Trots att det ar sinnessjukt varmt forsoker vi vara ute sa mycket som mojligt i solen, aven om vi flyter ivag storre delen av tiden. Eftersom det inte ar turistsasong slipper vi trangas pa den 7 km langa stranden.

Vi vet att var plan fran borjan var att snabbspola goa och bege oss vidare. Men det ar fantastiskt har, och bada ar vi trotta pa att aka tag (och hemresan till Delhi kommer ta 40 timmar, sa vi slipper garna tag sa lange) och det ar sa fantastiskt har att vi bestamt oss for att stanna och utforska alla stranderna istaller. Nasta pa listan att bo: cocohuts!

HEJ!

Forlat for att bloggen drojt sa. Det har helt enkelt inte funnits tid att skriva. Men nu ar vi up and running har i Indialand.

Vi befinner oss just nu i Udaipur (Delhi-Agra-Jaipur-Pushkar-Jodhpur och nu Udaipur) och har ar himla fint. Vi at middag vid Lake palace igar och utsikten ar slaende, aven om det mesta av vattnet forsvunnit fran sjon (som pa alla andra stallen vi varit pa. Torkan ar enorm)
Bade Pia och jag saknar Jaipur valdigt mycket. Det var sa fantastiskt vackert dar och shoppingen fenomenal. Jag har handlat haremsbyxor for ett helt ar kan jag lova.

Min nya favoritlat (som spelas overallt hela tiden har i Indien):
http://www.youtube.com/watch?v=HG_67QoSFo0

Jag och den läckra blondinen nedanför här har nyss avslutat veckans pangkaksfest och jag befinner mig i en koma utan dess like. Jag ska upp om fem timmar för att jobba min sista arbetsdag och det känns minst sagt overkligt. Tänk, jag ska inte åka till Sturup en endaste gång på över två månader efter imorgon. Hade jag inte haft så lätt för att få blåmärken (och så svårt för att få dem att försvinna) hade jag nypt mig i armen ett par gånger till.

Nu ska jag välja ut vilka böcker som får följa med på min resa sen skall jag försöka göra vad jag inte kunnat på över en vecka: sova.

The Very Best!
i adore you.

På måndag är det jag som hämtar ut mitt visum! Jag blir alltså en människa med giltig identitet igen om 4 dagar, och på tal om dagar, JAG BEFINNER MIG I INDIEN OM 9!

Är mest bakfull i Sverige. Mest. För all framtid bakfull. Mitt liv känns som en bakfylla ganska ofta. Dålig. Jag ska tydligen jobba. Och dör lite vid tanken. Nu dog vi, återuppstår 15 januari då mitt liv blir en enda lång glad dans.

Förlåt bloggen, jag kan inte skilja mig från dig än.

Min blogg är fin. Som en vän som påminner mig om vad fan jag håller på med. Det är klart att jag inte kan överge den såhär ett par timmar innan 2010. Vi har varit med om för mycket tillsammans, bloggen och jag, för att vi inte ska inviga det nya året tillsammans.

2009 har inneburit så otroligt mycket. Jag lovade mig själv att det skulle bli ett förbannat bra år. Det är ganska mycket begärt av en manodepressiv människa. Och ändå lyckades jag.

2009:

Jag lämnar Kiviksgatan och flyttar in på Södra Förstadsgatan och har där funnit världens finaste sambo.

Debaser (officiellt mitt andra hem 2009) kan sammanfattas med följande:
"Det är inte första gången jag trillat hem, full som en kastrull, och tubat något helt obegripligt. Inatt hade jag tubat Goodbye my lover (som ju vanligtvis är min bästa förfestlåt) och somnat. Vad tänkte jag? Vad kände jag? Kände jag?"

Frits bankar på min dörr mitt i natten och tvångsskedar med mig tills jag ska jobba. Är det verkligen 11 månader sen? Det känns som igår och jag är så tacksam att han gjorde det. Morgonen efter lärde jag känna Anna P som varit mitt ljus och min stora glädje det här året.

En bild säger mer än 1000000 ord. 2009 var bara början på något utav det mest destruktiva jag utsatt mig för i hela mitt liv:+ Samboskapet flyttar till Barack Ohmama alldeles för länge. Och jag har nog min absolut mest ledsna period någonsin i februari.

Jag spenderade fantastiskt mycket tid i Göteborg tillsammans med min underbara Anna-Maria. 90-talsfesten satte ribban högt för alla kommande fester och ändå har dem bara fortsatt att bli bättre, och bättre, och bättre.

Jag började min McBeal-box samling. Den är fortfarande inte komplett av den enkla anledningen att man inte kan köpa de två sista säsongerna i samma utgåva som jag har. Det stör mig fortfarande.

Alex Schulman gjorde författardebut och jag är fortfarande förtrollad.

Mi säger:
Du är nog den enda jag tycker om som är som du
Mi säger:
Och jag tycker ändå om dig riktigt mycket
Mi säger:
fastän du är så .. ojag

Placebo och Siesta med min fina Johanna.

Carlsberg bjöd på gratisfest på KB. Varken jag, mina arbetskamrater eller Carlsberg lär vara missnöjda ens om 10 år. Jag träffade kocken och fick ett gediget skrapsår på knät.

Karolina kom hem från Barcelona och jag blev fullare än jag varit på länge, trillade av en pakethållare på väg till Secret Wars och var brutalt skadad i två veckor. 2009 var året då jag fann min vapendragare i Karolina och är än idag tacksam över att hon finns.

Skägget. Skägget är 2009.

Bokade biljetten till Indien (och idag är det 16 dagar kvar. Jag erkänner att jag aldrig trodde att dagen skulle komma då vi bokade biljetten och nu är den snart här. Herregud.)

Jag hade min första betalada semester någonsin och kan inte påstå att jag är missnöjd med hur jag spenderade den. Det rann iväg pengar och jag var full mer än jag var nykter, men fy tusan vilken semester sedan!

Gjorde min Way Out West-debut som var bland det bästa jag upplevt och aldrig kommer Band of Horses låta så fint som då.

Jag åkte till Stockholm två gånger och har därmed satt nytt Stockholmsrekord. Såg Coldplay med Therese som var den bästa livespelning jag sett i hela mitt liv.

Satte mig själv på ett tåg till Sundsvall och hälsade på min fina Schalgersessa som bara betytt mer och mer för var månad som gått det här året.

Smålandsdestruktiviteten är också 2009, mycket.

Vi ser till att 2010 blir mindre destruktivitet och ännu mer dans, Debaser och fylla. För att inte tala om INDIEN.
HEJDÅ 2009, TJENA 2010!