WHY AM I SO BLIND WITH MY EYES WIDE OPEN?!

Det är torsdag och jag har min lediga dag denna veckan. Jag ska snart åka till Trelleborg (!) och träffa Marianne, sen tänkte jag åka hem till mamma och kvalitets umgås lite med henne och Dino. Och hämtar ett par skor. Sen ska jag hämta all min post på Kiviksgatan så jag kan betala mina räkningar äntligen.

Fredag förvandlades till en jäktig dag. Jag ska jobba 9-19 och efteråt åka hem till Stina på någon form utav drink kväll. Sen skall jag möta upp min sambo någonstans och gå på Nöjesguidesfesten. Jag kommer vara död på lördag. Tusan.

http://www.youtube.com/watch?v=Wp1rL7DI_D4, detta, mina vänner, är förbannat fint. Det är vad man kan kalla En Fin Bit.

Vi har 4 veckor och 6 dagar kvar i Ohmama. 29 dagar. Det låter längre i veckor. Det är länge i veckor. Vi vill hem. Vi saknar jesus och Malvas säng.



Nu ska jag och StinaV på bokrea. Sen ska jag jobba. Idag tänker jag göra allt som står i min makt för att inte skrika könsord ett par oktaver för högt. Jag får gärna tänka dem, men inte skrika högt. Idag skall jag vara en Duktig Flicka. Nynna på Revival och försöka andas. Nu. kör. Vi.

Morgonen har börjat med Dia Psalma och Springsteen. Det är nog ganska fint väder ute, har vi kommit fram till. Psalma spelar på KB i mars, jag är så otroligt sugen.

Anna Ternheim var fantastisk. Helt enkelt fantastisk. Jag drack alldeles för mycket öl och det var underbart att träffa Samuel igen. KB hade helt fantastisk musik efteråt. Det var med blandade känslor jag skrek med i exakt varenda låt som kom, då jag insåg att alla utom jag och Samuel var för unga för att kunna en enda av dem. Synd att så bra musik ska gå till spillo på några småungar.

Jag grät innan jag somnade, vaknade och facebookade. Fick en klump i hela kroppen och kände mig tom. Var nära att börja gråta. Klädde på mig, satte mig vid elementet (vilket är den enda varma platsen i baracken) och nu mår jag bra, vänner. Jag mår faktiskt bra. Livsfilosofin och Målet med Livet har ändrats. Vad ska jag med en smålänning till när jag är 50% själv? Less IS more. Plånboken stör mig inte heller längre. Bara att spärra och få ett nytt kort. Det var synd på en snygg plånbok men det finns fler. Nu skall jag till jobbet och uppleva den sista Thailandsflighten för säsongen. NU KÖR VI!

Barack Ohmama är: svinkall, ful, steril, liten, svinkall, läskig, tråkig, kall och helt enkelt helvetet i centrala Malmö. Vi saknar vår lägenhet och fryser. Jag har tappat min plånbok och är så obeskrivligt trött på mig själv.

Jsg får röka i köket. Vet ni varför jag får röka i köket? (Ja, jag får röka idag) Vi flyttpackar och dricker rödvin i take away muggar och lyssnar på Cream och Piaf. Och det är synd om mig. Vi sorterar grejer efter: barackvänligt, hemvänligt. Vi skall leva oss in i barackgrejen till 100%. Vi funderar till och med på att ha en Barack Ohmama fest. Festligt!

Tystnad kan vara det värsta som finns. Enpersonstystnad. Men jag har kommit på ett litet knep så fort det blir för påträngande (hela tiden sen jag somnade inatt). Jag ringer eller smsar Daniel, som är min trogna fina jävla underbara vän. Han svarar, är snäll, sjunger en bit eller bara tröstar mig. Fast jag nämner inte att jag röker. Då slutar han nog vara snäll, hur synd det än må vara om mig.