Att gå in och säga hej på Ritazzan slutade med att jag satt kvar tills Anna-Maria stängde sen sprang vi runt i ösregnet och missade hållplatser och sen satt jag helt plötsligt i hennes kök och rökte och det hela slutade ed att jag sov kvar. Väldigt rolig kväll. Impulser har alltid varit min grej. Säkert därför fredag kommer bli mkt tråkigare än jag väntat mig. ALLA ska med. SÅ värd grej. Alltså måste det sluta dåligt. Det är en oskriven regel. Jag menar: Jag, Melanie, Sandra, Charlotte, Anna-Maria, Jean med vänner, Johanna, Lisa, Therse, Jessica, Michelle, David och kanske Oskar. Crazy ass motherfucker.

Innan jag tog tåget hem idag gick jag in på Ritazzan och sa hej till Anna-Maria och lovade att komma en sväng imorgon efter att jag jobbat och innan jag och Charlotte går och fikar. Övertalade henne att följa med ut på fredag. Loveable: alla ska med. Kommer bli sjukt kul.
Ingen av mina bloggare hade något att säga idag och jag vill inte ta tåget till jobbet igen 3.26. Det är värdelöst tråkigt att jobba ensam. Hoppas helt enkelt att Virre är i kallskänken. Sushin lovade mig sushi till lunch, som plåster för att de glömt att beställa in Redbull till mig och Meliebellie två veckor i rad. Dem är för goda mot oss, sanna mina ord. Jag skall baka massor imorgon. Sen ska jag fika med Charlotte. Ringer inte Daniel från Kent är vi bittra fiender. Nostalgi är nostalgi.

Sarahs tankar om sin kommande hemmafrus karriär (nejdå, hon har inte alls sett för mycket på desperate housewifes och gilmore girls, inte alls....)

KILL HER säger:
sant men jag hade kunnat ställa till med välgörenhetsgalor och annat skoj

Det har hänt, gott folk. Med lite hjälp från Stinav och Danmark, så har min nioåriga dröm slagit in. Vi ska se Counting Crows. Det är så stort att jag inte vet vart jag ska göra av vetskapen om att jag faktiskt har en existerande biljett till en livslevande spelning. Sista bandet på listan. Gud..

Utöver min totala lycka så skall jag flytta ifrån mitt lilla skitrum i Aspen och hyra in mig hos Sarah och Madde i en månad tills mamma kommer och hämtar mig och mina saker. Sen flyger jag till London.

My Lundström ska se Counting Crows.

Jag är bitter. Ja, det vet både jag och alla som träffat mig i mer än en minut. Men ikväll insåg jag verkligen i vilken deprimerande grad jag befinner mig. Åkte tåg. Fruktansvärt många fulla minderåriga för att vara en torsdag och när jag går av hänger sig en utav de högljudda helvetena sig över en stång och asgarvar okontrollerat och jag tänker för mig själv "garva på du, helt onödigt då du ändå inte kommer minnas det imorgon" måste ta mitt bittra jag i kragen någon dag.

Bright Eyes. Letting off the Happiness. Det är ikväll i min ensamhet och måttligt abnorma sorgsenhet som jag återinser hur fantastiskt genomsyrad av sorg skivan är. Precis vad jag själv anser att jag behöver nu. Trots att jag vet att det är idiotiskt att anse att man behöver självmord på 10 spår när man redan känner sig ganska benägen att hoppa framför ett. Livet tar sina turer och ikväll är en värdelös kväll. Pull my hair, jag har slutat passa folk när jag passar dem. Jag vill antingen passa eller inte passa alls. Att vara bra för stunden är en värdelös sak. Och känsla. Jag vet att jag kan hitta bättre vänner. Och jag vill inte behöva tävla om dem jag har. Nu ska jag och min genomdeprimerade kropp gå och lägga oss. Det var skönt att höra Oscars röst ikväll i alla fall.

Det bästa med att komma till jobbet idag var:

1. Både Johanna och Melanie utbrast "Myyyy!!!" och såg glad-glada ut. Det lönar sig att vara ledig. Jag kände mig omtyckt och älskade världen i minst en timme.

2. Allt som var fel (min chef hittar alltid fel, det finns aldrig något som inte är fel) och som varit fel under de närmsta 9 dagarna var inte och kunde omöjligt vara mitt fel då jag varit ledig. Alltså kunde jag med lätt hjärta och glada smilband infinna mig på personalmötet (egentligen ett möte vars syfte är att påpeka alla fel och brister vi har i vårt sätt att arbeta, sannerligen upplyftande) klockan 12.00, då jag visste att jag omöjligtvis kunde anklagas för något alls. (Tji fick jag, f.ö. Min chef hittar alltid kryphål. Som att jag inte haft min namnskylt på mig de senaste två veckorna då den antingen är försvunnen eller hemma i Sarahs badrum)

3. Anna-Maria jobbade. Johanna + Melanie + Anna-Maria = världens bästa dag på jobbet.