STUCK AGAIN
(GE MIG FLER SÄSONGER, NU!)

• 125 gram smör (eller margarin)
• 3 dl vetemjöl
• 1-2 dl socker
• 1-2 msk potatismjöl
• 3-4 deciliter skivad rabarber

Varför går tiden alltid så förbannat fort när jag är här? Hatar't.

Så här bra går vårt lägenhetsletande...

Jag mår illa. Och är trött. Mitt lilla ris och jag skall natta oss med en film i sedvanlig ordning, på duken ikväll: Harvey Krumpet. Istället för att åka till Johan på tisdag bestämde vi oss för att jag skall ta tåget imorgon istället. Himla bra grej, tycker jag.

Då min kamera är död och jag verkligen inte kan hitta laddaren i allt flyttkaos som råder (Anna-Marias rum ser ut som en iscensättning av Hela Havet Stormar) så får ni en bild från Babel förra fredagen istället! Stirra är det nya svarta.

Liseberg var a-w-e-s-o-m-e. Gud och jag hade ett litet samtal innan vi gick igenom entren och kom fram till att: fan, jag förtjänar väl ändå lite gött väder på min Lisebergsdebut? Tyvärr glömde vi ta ett snack om mitt öra, så den lurige jäkeln gav mig fint väder men skickade tillbaka öroninflamationen sen Indien med buller och bång. Idag hör jag inget på höger öra. Det är nice..

Idag är Dagen D. Jag skall förlora min Lisebergsoskuld, i regn. Vad är det här Gud? Är det så här vi ska ha det jämt och samt? Du kan inte hindra mig ändå, du vet ju det. Vi har redan planerat att köpa matchande ponchos och plaska runt för glatta livet. Alla hör ju att Gud bör ge mig sol. För allas säkerhet och trivsel. Trots rådande väderlek är jag mycket exalterad och förväntansfull. Kommer väl antagligen hem med en stukad fot eller ett sönderskrapat ben. Den som lever den vet!