Hur jag än kämpat emot är det lik förbannat julafton, och hur jag än slåss och skriker och skjuter så är det fortfarande 4 år sen imorgon. Fyra år låter som en evighet, visst gör det? Det känns som igår och ändå har jag inte hört din röst på fyra år. Det är mer än tusen dagar. Det känns som ljusår och sekunder och det exploderar överallt i mitt huvud och jag vill svartlägga världen en stund och vakna i januari.

I söndags jobbade jag i 19 timmar. Jag åkte till jobbet söndag morgon och kom hem måndag morgon. Det står nu klart att jag är en officiell snöhatare, särskillt som jag verkar ha blivit sjuk till på köpet. Men Katrin gjorde det så mycket lättare att vara på jobbet nästan ett dygn!

Och om ni har någorlunda koll på matte kan vi nu tillsammans konstatera: 25 dagar kvar!

Alltså. Jag säger er bara detta: TJUGOÅTTA dagar kvar!

Jag är nyss hemkommen från en utav de trevligaste kvällarna någonsin. Tack Erik och Annelie för lussekatter, glögg, vin och kaffe! Ni är bra fina ni och på torsdag kommer Tina hem och jag är så obeskrivligt glad över detta. Malmö kommer bli fantastiskt igen!
Nu för tiden spelar jag mer Betapet än vad som bör anses friskt och/eller sunt. Men det är ju dumt att sluta när man ligger på topp!

Nu har jag varit destruktiv i en hel helg och avrundade den med att diskutera min destruktivitet med Karolina på Maskot. Sen blev vi bjudna på korv av en snäll givmild man inne på Sibylla. Det har varit en bra helg! Go tjej, dendär Lucia.

Darth Vader, kom hem.

I veckan...

Sa vi hejdå till Världens bästa Lisa.

Kastade jag macka i synkad bakfylla med storebror

Gav vi Dino vad mamma kallar livskvalitet