Efter ett par ångestladdade cigg på balkongen inatt mår jag bättre. Åtminstone rent psykiskt. Om min kropp kunde vara lika friskförklarad som mitt arma huvud vore jag riktigt kry. Febern och förkylningen fortsätter sitt segertåg genom min kropp men idag kan jag åtminstone svälja! Tji fick du hostan, tji fick du!

Om en halvtimme sätter folkabussen av mot de småländska skogarna. Håll tummarna att jag hittar åtminstonde en ätbar svamp?

GUD, jag hatar dig.

Vi har fått in True Blood-serien på jobbet. Åtta fantastiskt fina böcker, cravings. Efter att ha ojat mig lite, och våndats lite, tog jag det kloka beslutet att i alla fall skjuta upp investeringen i vampyrer någon månad till och köpte istället Parsons nya bok. Under min gymnasietid var han en utav mina favoritförfattare, men med åren har han dessvärre petats ner från förstaplatsen, men ligger mig fortfarande mycket, mycket varmt om hjärtat.

Denna stunden saknar jag så enormt.

Jag hatar att internet är så lättillgängligt, jag inte har någon som helst självbehärskning och skiter blankt i om jag störtar tusen meter och förstör stegen i farten. Men inte när fallet väl ägt rum och jag sitter där, på rumpan, och gråter i en brunn jag inte kan ta mig upp från. Fast, jag väljer att se det som alla andras fel (naturligtvis). Att de måste skryta med sina liv, med sina kärlekar och med deras brist på avsaknad av ... mig. Det vore fint om Gud och jag kunde komma överens om hur lång tid det här ska ta, så jag vet hur länge det är tänkt att jag ska vara så här patetisk.

Så, Gud, när du läser det här, ring mig. Vi måste prata.

Pia och jag stod och drömde om att resa på jobbet idag, och kom fram till att Prag är fantastiskt billigt att flyga till. Helt plötsligt hade vi bestämt att vi ville åka på en weekend (mitt i veckan) till Prag. Vi åker den 28 september till 2 oktober! (Kan någon förstå att det redan är september?)

Jag påbörjade i ren bokpanik Dvärgen idag. Någon gång under min gymnasietid påbörjades denna klassiker men slutfördes aldrig. Jag ger därför Lagerkvist en ny chans. Jag insåg på bussen till jobbet att jag i snitt läser 4 böcker i veckan just nu. Hösten är alltså på väg, ändå.

No word of mine will ever hurt you.

Igelkottens elegans tog tyvärr slut idag. Jag vet att jag har en tendens att älska de flesta böcker jag läser. Play/Paus, däremot, var något av det sämsta jag läst, och det tack vare en endaste sida. Men Igelkottens elegans. Ah. Om livet vore lika välskrivet skulle jag vilja leva för alltid.

Ibland saknar jag mig själv