Jag Har bilder, jag orkar bara inte lägga in dem. Så förlåt, såhär i mellanhand. Idag har jag fikat med fina, underbara och helt fantastiska Penny (förlåt, Jennifer). Det är bra med sånna människor, ni vet, som man inte träffar på ett år men kan prata med som om det vore senast igår man sågs sist. Efter det åkte jag hem och fick blåbärspaj och hetslyssnade på Her Majesty. Vi insåg att det passande nog är Kulturkalaset (en sämre version av Göteborgskalaset) och att det faktiskt var en hel del vi ville se. Veckan som kommer innebär:

Tisdag:
Veronica Maggio (För Charlottes skull, jag hade helst sluppit)
Navid Modiri och Gudarna
Laleh
Junior Boys

Onsdag:
The Cat Killers
Hammerfall (För Kims skull, jag hade helst sluppit)
Markus Krunegård (JAG TÄNKER SE TILL ATT SLIPPA)

Torsdag:
BD Forever
Bob Hund
Deportees
Fontän

Fredag:
Timo Räisinen
Bon Iver
Beirut
Grizzly Bear
Band of Horses
Wilco
Laakso
Antony and the Johnsons
Röyksopp
Glasvegas
Arctic Monkeys
Fever Ray
Andrew Bird
Monotonix
Promoe

Lördag
Patrick Wolf
Ingenting
Vampire Weekend
Olle Ljungström
Florence Valentin
Basement Jaxx
My Bloody Valentine
Lily Allen
Teddybears
David Sandström
Final Fantasy
Loose Goats
Deerhunter

Livet är g ö t t

Igår var ännu en fin dag i raden av lycka. Mötte upp min Johanna och fikade på Da Matteo i sedvanlig ordning (varje besök i Göteborg har en obligatorisk fika, helst två, på DaMatteo, enbart för kaffets skull, heaven!) Sen åkte vi hem till en vän som fyllde år och träffade fina människor jag saknat. När klockan närmade sig nio åkte vi till Jonsered och drack whisky med världens sötaste hund hängande i hasorna, käkade gratis nattkäk på Franks (veggieburgare och pommes, M-m-mm) och spårade hem vid halv fyra. Fantastisk dag.

Igår tog Johanna och jag Älv Snabben över till Eriksberg, min favoritplats i Göteborg. Att åka båt var fint. Det fläktade, skvalpade och jag kände en så enorm lycka att det var svårt att andas. Så ja, det är lika fantastiskt som alltid att vara här.


Och Alfred, jag önskar så att du, liksom jag, fick vara ung nog att gå på Way Out West nästa helg utan vuxna beslut baserade på pengar.

Jag tänkte först skriva om min fina dag med min syster, hur vi gått runt i malmö och ätit god mat och tittat i fotoalbum och hur mycket jag älskar henne. Sen tänkte jag skriva om min otroligt Fula Dag, som jag avslutade på Debaser då Tina spelade skivor. Jag gick dit i god tro om att inte behöva oroa mig över mitt yttre kaos, och vem har då helt plötsligt kommit tillbaka till Malmö? Just det, Skägget. Vi halsade vårt vatten och rusade hem.

Sen tänkte jag säga att Daniel flög till USA idag utan att säga hej då men eftersom jag lovat mig själv och mina fyra läsare att sluta agera dödsannons så låter jag bli, ha.

MEN, när jag kom hem ikväll fick jag veta att min fina underbara Mellie fött en pojke idag. Jag är så lycklig, nu går packandet inför Göteborg så mycket lättare. Imorgon kommer jag få krama bebis!

Och jag hoppas att du är jetlaggad i minst en månad, Daniel.

Bloggen har varit dyster ett par dagar, jag vet. Jag tror att jag burit på sorg. Oscar har, geografiskt sett, flyttat nästan ett helt Sverige ifrån mig. Nu tänker ni att det väl inte är hela världen och att den därmed inte förtjänar att svartmålas för detta. Men det gör den. Och jag kan inte förklara det. Däremot, så skall jag för allt vad jag är värd, försöka belysa de lyckliga stunderna hädanefter. För att bloggen inte skall bli en levande dödsannons.

Mamma fyllde år idag. Mina mostrar med respektive kom ner från Jönköping och det har varit fint. Verkligen helt fantastiskt underbart fint. Min släkt är underbar, och helt fantastiskt roliga. Marianne (moster) sitter och tittar på biotherm krämen mamma fick av oss i present och säger "ja' se! Dä står på utrikiska, det sa' stå på svänska! DET SA' STÅ PÅ SVÄNSKA"

och hör sen. det sa' stå på svänska.

PÅ STIGAR GÅR MAN ALDRIG RIKTIGT ENSAM

Klockan är tio över fem på morgonen. Fåglarna sa godmorgon för ungefär en halvtimme sedan och himlen har förberett sig för den fjärde augusti utan att jag ens har märkt det. Man kan tycka att jag borde vara tröttare efter att ha avverkat 366 sidor sedan klockan ett, men nej. Sömnen verkar inte hålla mig i handen inatt. John Blund, varför är vi ovänner?