Webben är livsfarlig. Notan slutade på över 400 om man räknar in boken. Jag kunde inte hejda mig när jag väl börjat. Men samtidigt så var resten filmer. Och filmer har man livet ut! Dessutom var det bara klassiker. Imorgon får jag lön! Tjoo! (Och jag som inte skulle slösa...)

Nu är den beställd, Vila på gröna ängar. Tredje och sista boken. Åh, jag vill inte att dem skall ta slut. De är för bra för det. Dröjer dock till vecka 39-40 innan den är MINMINMIN.

Jag känner mig förvånansvärt överlevd, för att ha jobbat lördag. I vanliga fall brukar man nämligen inte vara i stånd att ens ta sig upp för sin egen trappa. För att inte tala om trappan från omklädningsrummet och upp igen. Men idag är jag ganska levande. Och Woffe körde mig hem, varje dag utan flygbuss är en bra dag.

Sofie: är du kvar när jag kommer hem från australien i februari?
My: nej förhoppningsvis har jag ett annat jobb då
Sofie: åh.. vad synd...

Detta gjorde mig jätteglad. Verkligen skitglad. Dagen blev så mycket lättare och varje bong med mat som dök upp kändes lite lättare. Folk tycker om mig på mitt jobb. Folk vill att jag ska jobba kvar. Kändes nästan som ett hallelujah moment. Inte för att jag någonsin varit i kontakt med Gud. Han verkar vara en sur och bitter gubbe.

Jag längtar f.ö tills jag hittar tredje och sista delen av Berlinerpopplarna. Kan vara det absolut bästa jag läst på länge.

Jag jobbar mycket framöver. Kan inte riktigt svara på varför, men det är väl kanske jävligt frivilligt. Då slipper jag känna och tänka så mycket. Och gör inte av med några pengar heller, för den delen. Vilket jag annars är väldigt bra på. Räknar man lite lätt på det kommer jag ha jobbat 11 dagar i rad när söndag infinner sig. Jag kommer vara gnällig och lukta snabbmat. Men det är nog bra.

Den 24e är det Tingsek & Timbuktu på Debaser. Mina vänner skall följa med, visst ska ni? :)

Idag känner jag såhär:

Insåg när jag varit vaken lite för länge för att somna om att jag inte börjar förrän 12.00 idag. En kopp kaffe extra för det.

Marianne går i skolan, och har således skoluppgifter. Hon gjorde ett tappert försök efter vår tidiga lunch att få mig att följa med och fotografera något hus hon ska rita av i skala och grejer. Men så föll det någon droppe och jag tvärvägrade. Så nu sitter jag här, med smutsigt hår och kanske ångrar mig lite. Jag borde i alla fall duscha. Drömde för övrigt att brinnande bokhyllor föll över mig inatt. Det var ett tecken. Det skall aldrig mer samtalas om att varken slänga eller använda böcker för att värma hemlösa barn. Tänker helt sonika fortsätta läsa Eremit kräftorna, med smutsigt hår.

Har nyss läst ut en av mina nya favoritböcker. Det nakna hjärtat av Lisa Tucker. Låter väldigt mesig och ovärd din tid i läsning, men åh. LÄS. Har en diskussion med Daniel huruvida det är rätt eller fel att slänga böcker. (Pocket då, inbundna är inget att diskutera) Han påstod att slänga är lika illa som bokbål. Själv anser jag att böcker som blir eldade i t.ex en brasa kan fylla ett större syfte än att bara slänga dem. Då kontrade han med "nu talar jag i och för sig om bokbål á la Hitler, My". ÄSCH! Frågan är dock fortfarande: är det moraliskt rätt av mig som väluppfostrad bokuppfödare att bara slänga en massa böcker som jag inte hittar någon annan rättfärdig ägare till?